And rock 'n' roll dreaming was what saved us
"Don't tell her she's the reason that you live
Don't give her everything that you've got to give
If you wanna keep the girl for as long as you live
Just breaking apart her heart"
Break Apart Her Heart - Good Charlotte
Har nostalgikväll för mig själv. Det innebär att jag lyssnar på musik jag lyssnade på när jag var yngre, och blir sådär äckligt nostalgisk och vill åka tillbaks i tiden och ändra på sjuhelvetes mycket saker.
Egentligen borde jag inte lyssna på musik alls, för blir alltid så jävla emotionell då. Alla texter har alltid något jag kan relatera till. Kanske därför jag tycker om de band och artister jag lyssnar på. Samhörighet av något slag.
Men så kommer dem. Låtarna som har något med kärlek att göra, och tårarna vill ut. Jag är inte menad att bli älskad, det vet jag. Det har jag lärt mig. Men ändå gör det så ont, så ont att höra andra lyckliga. Men det finns inte, inte på riktigt. Det finns inget som heter äkta kärlek, det är bara en illusion. Man gör det till vad man önskar det vore, men tillslut kommer eländet och sorgen och man förstår återigen varför det är bäst att vara ensam. Ensam är starkast, trots allt.
Jag gav upp det här med kärleken för längesen. Jag förstod att den aldrig är menad att vara för mig, det är inte alla som kommer få ha det som i filmerna. Bara några få, och dem kommer jag aldrig kunna sluta avundas. Jag gråter aldrig till kärlek för att det är vackert, jag gråter för att det aldrig kommer hända mig. Det kommer aldrig vara någon som skriver en kärlekssång till mig, det kommer aldrig finnas en dikt skriven om mig. Det kommer aldrig finnas någon som kan älska mig, men jag har accepterat det nu. Jag har accepterat det, men jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera det.
Känner att det här inlägget egentligen borde publiceras på min privata blogg men just nu bryr jag mig inte vart jag postar det. Idag är återigen ingen bra dag. Tankarna tar över och jag vet knappt vad jag gör. Jag lyssnar på musik, jag skriver, och Gud vad jag saknar att skriva på min bok. Men inget Word jag laddat ner funkar, och det som kom med datorn var bara en Trial. Har inte skrivit på jättelänge, och det blir så svårt att börja igen då. Man ska försöka komma ihåg allt man gjort sen sist man skrev, och det är alltid något som är viktigt som jag inte kommer ihåg. Måste fråga efter Word skivan nästa gång jag pratar med Tommy, så jag kan installera det igen.
Broken Hearts Parade. De borde göra en sån dag. Jag menar, ska Alla Hjärtans Dag få finnas och plåga alla som inte har någon att fira den med, så borde de fan ha en All Brustna Hjärtans Dag. En parad där alla ensamma själar kan träffas. Inte för att jag skulle gå, förmodligen. Men för de andra som är ensamma vore det kanske något.
Jag har väldigt mycket agressioner inom mig just nu, som jag egentligen borde slå sönder men jag tänker inte. Jag klarar inte av efterskalven. Att bli ensam igen. Fast jag är ju i stort sett ensam. One by one they all leave. Ja, så är det. Men inte så många år kvar nu. Maxåldern är väl 27-28. Äldre ska jag inte bli.
Jag avslutar inlägget här, med meningen: Like soldiers, march on.
Egentligen borde jag inte lyssna på musik alls, för blir alltid så jävla emotionell då. Alla texter har alltid något jag kan relatera till. Kanske därför jag tycker om de band och artister jag lyssnar på. Samhörighet av något slag.
Men så kommer dem. Låtarna som har något med kärlek att göra, och tårarna vill ut. Jag är inte menad att bli älskad, det vet jag. Det har jag lärt mig. Men ändå gör det så ont, så ont att höra andra lyckliga. Men det finns inte, inte på riktigt. Det finns inget som heter äkta kärlek, det är bara en illusion. Man gör det till vad man önskar det vore, men tillslut kommer eländet och sorgen och man förstår återigen varför det är bäst att vara ensam. Ensam är starkast, trots allt.
Jag gav upp det här med kärleken för längesen. Jag förstod att den aldrig är menad att vara för mig, det är inte alla som kommer få ha det som i filmerna. Bara några få, och dem kommer jag aldrig kunna sluta avundas. Jag gråter aldrig till kärlek för att det är vackert, jag gråter för att det aldrig kommer hända mig. Det kommer aldrig vara någon som skriver en kärlekssång till mig, det kommer aldrig finnas en dikt skriven om mig. Det kommer aldrig finnas någon som kan älska mig, men jag har accepterat det nu. Jag har accepterat det, men jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera det.
Känner att det här inlägget egentligen borde publiceras på min privata blogg men just nu bryr jag mig inte vart jag postar det. Idag är återigen ingen bra dag. Tankarna tar över och jag vet knappt vad jag gör. Jag lyssnar på musik, jag skriver, och Gud vad jag saknar att skriva på min bok. Men inget Word jag laddat ner funkar, och det som kom med datorn var bara en Trial. Har inte skrivit på jättelänge, och det blir så svårt att börja igen då. Man ska försöka komma ihåg allt man gjort sen sist man skrev, och det är alltid något som är viktigt som jag inte kommer ihåg. Måste fråga efter Word skivan nästa gång jag pratar med Tommy, så jag kan installera det igen.
Broken Hearts Parade. De borde göra en sån dag. Jag menar, ska Alla Hjärtans Dag få finnas och plåga alla som inte har någon att fira den med, så borde de fan ha en All Brustna Hjärtans Dag. En parad där alla ensamma själar kan träffas. Inte för att jag skulle gå, förmodligen. Men för de andra som är ensamma vore det kanske något.
Jag har väldigt mycket agressioner inom mig just nu, som jag egentligen borde slå sönder men jag tänker inte. Jag klarar inte av efterskalven. Att bli ensam igen. Fast jag är ju i stort sett ensam. One by one they all leave. Ja, så är det. Men inte så många år kvar nu. Maxåldern är väl 27-28. Äldre ska jag inte bli.
Jag avslutar inlägget här, med meningen: Like soldiers, march on.
Rebecca:
sv; Tack så mycket! :)
21a var sista spelningen, så jag var där dagen före dig! Men vad fint att vi var där nästan samtidigt!!!
Jaa svalor är uunderbara och din svala är så fin.
Ja, jag ville egentligen komma på fredagen och sova där men icke sa nicke. Och ja, det måste vara sol!!!
TILLBAKA.
