Tankar
Tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
Här kommer bot, här kommmer bättring
med ett underbart liv i släptåg
Nu jävlar är du fri
Kent - Färger på natten
Här kommer bot, här kommmer bättring
med ett underbart liv i släptåg
Nu jävlar är du fri
Kent - Färger på natten
Jag sov ingenting inatt. Loggade ut från datorn vid tolv, men låg bara i sängen och försökte somna. Det gick inte.
Zelda har vuxit så mycket att hon kan hoppa upp på mina hyllor ovanför sängen nu, så översta hyllan ramlade ner, medan jag låg i sängen. Fick massa saker på mig, men inte själva hyllan. Som tur var gick ingenting sönder, men det blev allt en väldig röra ändå. Behöver nya hyllor för de jag har är inte bra. De sitter inte fast ordentligt, inte när man har en klätter-galen katt hemma. Hade jag haft plats, så hade jag haft en ordentlig bokhylla. Då hade jag i alla fall någonstans att ha alla småsaker, och så skulle den förmodligen inte ramla heller. Hoppas jag. Får se när jag flyttar, om jag nu får flyttat någon gång. Kan ju ta flera år att få flytta till det där boendet, och jag som inte har något tålamod... Orkar inte vänta på saker, vill att allt ska hända nu nu nu. Men jag får vänta. Men jag tänker då inte vänta i flera år. Det har jag inte tid med.
Både mamma och syster vill att jag ska söka in till Komvux eller någon folkhögskola. Men jag orkar inte. Jag skulle aldrig klara en hel dag i skolan, och jag orkar inte alla intryck och alla faror som finns. Mitt sjukintyg går ut sista augusti, och jag vet inte om jag kommer bli sjukskriven på nytt igen. Jag märker att för varje gång jag behöver ett nytt sjukintyg blir alla så jävla tysta. Soc blir nog mest irriterade, att jag bara går hemma och får pengar utan att göra mig förtjänt dem. Psyk blir mer trötta. De tänker väl att jag är lat, eller något. Men jag är inte lat, jag har bara ingen ork för all ork går åt att hålla huvudet ovanför vattenytan. Det tar mer på krafterna än folk verkar vilja förstå.
Hela vänster vad är öm. Jag fattar inte varför, blev så efter att jag skar mig där häromdagen, och det blev inte ens djupt eller något, men hela vaden gör ont för minsta lilla och det är irriterande. Jävla kroppsfanskap. Hatar dig.
Imorgon ska jag till psykologen och få veta hur mitt test gick. Jag hoppas jag kan få sova inatt, så jag inte skjuter upp det ännu en vecka. För jag vill veta vad resultatet blev. Snart är sommaren slut, och då kommer jag få veta vilken/vilka diagnoser jag har. Jag har inga direkta misstankar. Jag tycker att de diagnoser jag fick från BUP stämmer, men det gör dem tydligen inte. Krångel med allt hela tiden. En säger si, en annan säger så. Ingenstans finns det något slags samband, vilket är frustrerande. Men man vänjer sig vid allt. Man vänjer sig vid att inte ta folk på orden, för det kommer alltid finnas någon som säger något annat. Och kan man inte lita på vad man själv ens tycker, för man inte riktigt vet, så vad ska man då lita på? Ingen. Det är bäst så. Jag litar inte på någon och det gör jag för att jag lärt mig att det är det bästa. Kanske låter bittert, men det är inte mer än sant.
Zelda har vuxit så mycket att hon kan hoppa upp på mina hyllor ovanför sängen nu, så översta hyllan ramlade ner, medan jag låg i sängen. Fick massa saker på mig, men inte själva hyllan. Som tur var gick ingenting sönder, men det blev allt en väldig röra ändå. Behöver nya hyllor för de jag har är inte bra. De sitter inte fast ordentligt, inte när man har en klätter-galen katt hemma. Hade jag haft plats, så hade jag haft en ordentlig bokhylla. Då hade jag i alla fall någonstans att ha alla småsaker, och så skulle den förmodligen inte ramla heller. Hoppas jag. Får se när jag flyttar, om jag nu får flyttat någon gång. Kan ju ta flera år att få flytta till det där boendet, och jag som inte har något tålamod... Orkar inte vänta på saker, vill att allt ska hända nu nu nu. Men jag får vänta. Men jag tänker då inte vänta i flera år. Det har jag inte tid med.
Både mamma och syster vill att jag ska söka in till Komvux eller någon folkhögskola. Men jag orkar inte. Jag skulle aldrig klara en hel dag i skolan, och jag orkar inte alla intryck och alla faror som finns. Mitt sjukintyg går ut sista augusti, och jag vet inte om jag kommer bli sjukskriven på nytt igen. Jag märker att för varje gång jag behöver ett nytt sjukintyg blir alla så jävla tysta. Soc blir nog mest irriterade, att jag bara går hemma och får pengar utan att göra mig förtjänt dem. Psyk blir mer trötta. De tänker väl att jag är lat, eller något. Men jag är inte lat, jag har bara ingen ork för all ork går åt att hålla huvudet ovanför vattenytan. Det tar mer på krafterna än folk verkar vilja förstå.
Hela vänster vad är öm. Jag fattar inte varför, blev så efter att jag skar mig där häromdagen, och det blev inte ens djupt eller något, men hela vaden gör ont för minsta lilla och det är irriterande. Jävla kroppsfanskap. Hatar dig.
Imorgon ska jag till psykologen och få veta hur mitt test gick. Jag hoppas jag kan få sova inatt, så jag inte skjuter upp det ännu en vecka. För jag vill veta vad resultatet blev. Snart är sommaren slut, och då kommer jag få veta vilken/vilka diagnoser jag har. Jag har inga direkta misstankar. Jag tycker att de diagnoser jag fick från BUP stämmer, men det gör dem tydligen inte. Krångel med allt hela tiden. En säger si, en annan säger så. Ingenstans finns det något slags samband, vilket är frustrerande. Men man vänjer sig vid allt. Man vänjer sig vid att inte ta folk på orden, för det kommer alltid finnas någon som säger något annat. Och kan man inte lita på vad man själv ens tycker, för man inte riktigt vet, så vad ska man då lita på? Ingen. Det är bäst så. Jag litar inte på någon och det gör jag för att jag lärt mig att det är det bästa. Kanske låter bittert, men det är inte mer än sant.
Sanna:
Hej!
Jag har läst din blogg ett tag nu och aldrig tidigare kommenterat. Nu gör jag det, jag undrar vad det är som fått dig att känna som du gör? Det här och förra inlägget får mig att undra lite över hur det har blivit såhär för dig. Ångesttankar, psykolog och så vidare. Och så det där med kärlek som inte finns för dig som du skrev om. Hur blev ditt liv/du såhär? Om det här är en för personlig fråga du inte vill svara på så fattar jag det såklart och ber om ursäkt.
TILLBAKA.
