Bara ännu en uppdatering
Idag är det den tråkiga tvättdagen. Tvätten ligger i maskinen och blir ren, medan jag sitter här dödstrött och inte alls vill vara vaken trots att klockan är tolv.
Zelda är snuttig och det är mysigt. Jag älskar henne något ofattbart. Hon har fått tjock och go vinterpäls redan och hon växer så det knakar om det. Jag undrar hur stor hon kommer bli när hon växt färdigt, jag kan tänka mig att hon kommer bli en stor och ståtlig kisse. Min lilla prinsessa.
Jag har nu skrivit åttiosex sidor i min bok, men jag måste kontrolläsa den snart för det känns som jag förklarar vad saker och personer är allt för många gånger. Satt och läste igenom lite igår mellan skrivandet och jag hade mycket riktigt skrivit flera gånger om samma sak, så jag fick radera och skriva något annat.
Dagarna är sega och tråkiga, men de flyter på och byter av varandra trots allt. Ibland känns det som jorden slutat snurra, men sedan märker man att den minsann visst rört på sig i sin bana kring solen.
Mina dagar går i all enkelhet ut på att sova länge, se på Buffy och skriva. Jag har vant mig in i den rutinen, men det gör inte dagarna mindre långa för det. Jag ska få förlängt sjukskrivningen återigen så någon gång snart kommer min kontaktperson på öppenpsyk att kontakta mig och berätta när intyget är skrivet och skickat till soc. Jag skulle veta vilken köplats jag har till det psykiatriska boendet, men jag vet inte vem jag ska kontakta gällande det. Det känns bättre att veta sin köplats än att gå och vänta på ingenting. Om jag får veta min plats kan jag åtminstone tänka ut hur lång tid det kommer ta, om jag nu skulle få en lägenhet där. Är det fler än fem före känns det ganska hopplöst, men med tanke på vad som sades på informationsmötet är det lång kö och jag kan bara tänka mig att jag ligger alldeles för långt bak i kön för att få en plats på ett väldigt bra tag. Alldeles för långt tag.
Jag ska göra en mugg blåbärste och sedan vet jag inte vad jag ska hitta på. Det återstår över en halvtimme på tvättiden, så jag har gott om tid till att göra ingenting alls.
Jag skriver vid ett senare tillfälle och önskar alla en bra dag.
Zelda är snuttig och det är mysigt. Jag älskar henne något ofattbart. Hon har fått tjock och go vinterpäls redan och hon växer så det knakar om det. Jag undrar hur stor hon kommer bli när hon växt färdigt, jag kan tänka mig att hon kommer bli en stor och ståtlig kisse. Min lilla prinsessa.
Jag har nu skrivit åttiosex sidor i min bok, men jag måste kontrolläsa den snart för det känns som jag förklarar vad saker och personer är allt för många gånger. Satt och läste igenom lite igår mellan skrivandet och jag hade mycket riktigt skrivit flera gånger om samma sak, så jag fick radera och skriva något annat.
Dagarna är sega och tråkiga, men de flyter på och byter av varandra trots allt. Ibland känns det som jorden slutat snurra, men sedan märker man att den minsann visst rört på sig i sin bana kring solen.
Mina dagar går i all enkelhet ut på att sova länge, se på Buffy och skriva. Jag har vant mig in i den rutinen, men det gör inte dagarna mindre långa för det. Jag ska få förlängt sjukskrivningen återigen så någon gång snart kommer min kontaktperson på öppenpsyk att kontakta mig och berätta när intyget är skrivet och skickat till soc. Jag skulle veta vilken köplats jag har till det psykiatriska boendet, men jag vet inte vem jag ska kontakta gällande det. Det känns bättre att veta sin köplats än att gå och vänta på ingenting. Om jag får veta min plats kan jag åtminstone tänka ut hur lång tid det kommer ta, om jag nu skulle få en lägenhet där. Är det fler än fem före känns det ganska hopplöst, men med tanke på vad som sades på informationsmötet är det lång kö och jag kan bara tänka mig att jag ligger alldeles för långt bak i kön för att få en plats på ett väldigt bra tag. Alldeles för långt tag.
Jag ska göra en mugg blåbärste och sedan vet jag inte vad jag ska hitta på. Det återstår över en halvtimme på tvättiden, så jag har gott om tid till att göra ingenting alls.
Jag skriver vid ett senare tillfälle och önskar alla en bra dag.
love:
hej. Denna kommentaren kommer sent, men. Jag såg dig på kent i somras, och jag vill bara säga att du var/är så himla fin. Stod ett par steg framför dig och förlåt för att jag stirrade så mycket, men jag beundrar dig något otroligt. För allt du gått igenom, allt du Går igenom och för den fantastiska människa du är. kram.
TILLBAKA.
