Idioter

Dryga svar från Vänersborgs psykiatrihandläggare. "Chansen att du får flytta till ett psykiatriskt boende är väldigt liten" sa hon. Bara för att jag har boende stöd en gång i veckan och inte mer, då tycker hon inte jag är tillräckligt i behov av hjälp. Jag fattar inte vad boendestödet har med det hela att göra. Dem avgör ju inte hur jag mår eller vad för slags hjälp jag behöver. Dem kan ju inte göra något åt min depression, ångest och mitt självskadebeteende. Jävla idiot kommuner.

Med lite tur...

En av de helsvarta kattungarna heter Esmeralda, och jag har tingat henne. Jag ska få hemskickat adoptionspapper att skriva under och sedan ska det fixas med transport från Skåne och hela vägen till Trollhättan. Jag hoppas innerligt att det finns människor där ute som kan transportera sötungen, så att jag faktiskt kan adoptera henne. Blir hon min ska jag döpa om henne till Angel, då det namnet på en helsvart katt alltid varit min dröm. Jag tror Zelda kommer må bra utav en kattkompis och jag håller nu tummarna att det hela går vägen!

Stjärnängeln

Allt för ofta går jag in i mig själv. Alldeles för djupt, onårbar, okontaktbar. Jag bara är där, djupt inom mig själv, ensam med alldeles för mycket tankar snurrandes runt.
Jag är långt ifrån hur jag verkar. Vid första ögonkastet ser jag kanske ut som vem som helst, fast ändå inte. Det syns inte utanpå hur jag fungerar inuti, var det någon som sa en gång. Jag minns inte varifrån jag hört det, läst det, men det är irrelevant. Det är ett bra citat, som stämmer på så många. Man kan aldrig se hur någon känner, man kan aldrig veta vad för sorger vi bär på med bara ett ögonkast. Alldeles för ofta stänger jag in mig själv i min egen värld, låter ingen komma in, knuffar bort alla som försöker. Jag stänger ute folk, jag använder min igelkottsmetod, visar taggarna utåt. För hur skulle det bli, om jag lät andra se kaoset jag bär på, sorgerna i hjärtat och dela med mig av tankarna som plågar? Det är bäst att inte ta reda på det, bäst att låta saker och ting vara som de är.

Jag skriver mycket om dagarna. I bloggarna, på boken. Jag tror jag skriver i försök att hitta ett lyckligt slut, men för varje dag som går blir det allt svårare att tänka klart, allt blir diffust, flyter ihop och kvar finnas bara kaos. Kaosflickan, flickan med tigerränderna. "Du älskar leoparder, men du är randig som en tiger."

Stjärnängeln, en vacker metafor för något som inte är vackert alls. Stjärnängeln lyser på himlen av självdestruktion, Stjärnängeln planerar sin egen död och Stjärnängeln kommer aldrig få ett lyckligt slut. Stjärnängeln är kroniker och kommer aldrig att må bra.
Och med rakblad i hand, musiken i hjärtat och tankar i brand lever hon. Hon, den trasiga. Hon som bara är, hon som bara finns utan att riktigt existera. Hon som är jag, som aldrig kommer till att bli hel. Fragment av det som en gång var men som aldrig mer kommer vara. Hon saknar mycket, denna Stjärnängel. Hon saknar sånt som gått förlorat, som tiden har tagit ifrån henne. Hon lever, men inuti är hon lika svart som Döden. Kanske är hon Döden, för han kallar hennes namn i natten. En dag finns hon inte mer, en dag är hon borta. Då har hon äntligen fått frid. När, var, hur, varför... Hon har svaret på alla dessa frågor. Och hon kommer att dela med sig, när tiden är inne. Men hon väntar, väntar på slutet. Hon är inte rädd, hon är trygg vid tanken. Att äntligen få bli en av alla stjärnor, en av alla änglar. Hon tror inte på änglaskap, men det låter så vackert, så poetiskt, att säga att man blir en av dem. Man behöver inte tro för att tänka, man behöver inte veta för att förstå. Saker bara är, precis som Stjärnängeln. Ingen kommer riktigt förstå sig på henne, aldrig någonsin. Men det är okej. Det är bara så det är.

Kvällsinlägg

Precis varit ute och rökt en blå Winston, och nu drack jag precis upp min första mugg blåbärste. Har sipprat på en blå Monster tidigare, fast jag ville egentligen ha en orange men de hade bara blåa. Den funkar, men jag tycker den orange är godast.

Har suttit i en timme och fört över gamla inlägg (återigen) till en ny blogg, privat. Vill inte ha en låst blogg men jag kan inte riskera att fel personer kommer över min privata blogg, så därför har jag startat på nytt och fört över alla gamla inlägg till den nya. Ni som har lösenord till min nuvarande privata blogg och vill fortsätta läsa; den nya bloggen är länkad på min gamla. Hoppas ni fortsätter att läsa och att jag kan få några nya läsare som inte är dömande och elaka. Tål inte sånt.

Känns som jag ändå gjort mycket idag. Klippt mig, bokat tatueringstid, gjort en ny blogg och fört över gamla inlägg... Så nu förtjänar jag att dricka lite te och bara ta det lugnt.

Tänkte ta min sömnmedicin, men så hade en fluga bestämt sig för att ramla i och dö där, så det blir ingen sömnis idag. Får väl se om jag lyckas somna eller inte, just nu är jag inte alls trött, utan på humör att göra något kreativt. Ska nog köpa pennor och papper nästa gång jag får pengar, och börja rita igen. Har inte handritat på flera år, och det är något jag saknar. Har aldrig varit särskilt duktig på det, kunde göra ganska okej porträtt men vissa ansiktsdelar är svåra. Speciellt har jag svårt att mäta avstånd i ansiktet. Gör alltid jättekort panna och megastora ögon, och munnen sitter nästan alltid i princip i hakan. Kanske aldrig kommer lära mig rita ordentligt, men då får jag ha det som min stil helt enkelt. Det finns nästan lösningar till allt.

Ska försöka få idéer till den nya privata bloggens design, för den som den har nu är bara temporär och väldigt ful och alldeles för simpel. Borde göra en ny design till min privata Tumblr också, för den är riktigt tråkig.
Då har jag något att sysselsätta mig med i alla fall.

God natt, folket som läser detta. Hoppas ni får sova gott och drömma fint, så hörs vi imorgon.

Oh my love, please don't cry

Idag var jag som sagt och klippte mig. "Hur vill du ha det?" frågade frisören. Jag sa att jag ville att hon skulle klippa bort det slitna, då sa hon: "Om jag klipper bort allt det slitna så har du inget  hår kvar sen."
Hon fick klippa bort det mesta slitna i alla fall, dock ser jag nu ut att vara i fyrtioårsåldern istället för att vara tjugo som jag faktiskt är. Frisyren passar verkligen inte mitt ansikte, och min guldaktiga hårfärg gör inte saken bättre. Ska köpa silverhårfärg nästa gång jag åker till Willy's, eftersom mitt silvershampo är värdelöst.
Hos frisören köpte jag en hårinpackning som är djupgörande, så hon sa att jag skulle ha i den varannan vecka. Den skulle vara bra sa hon, så det hoppas jag på.

Efter klippningen tog jag bussen till Vänersborg och bokade tid för tatuering. Det blir den 27e september, om ungefär en månad och tatueringen ska vara på vänsterhanden. Det kommer bli sjukt fint! Har mailat bilden till tatueraren så han ska skissa upp motivet snyggare än vad jag gjort bilden i Photoshop. Längtar!

Har skrivit lite mer på boken, är på sida 74 nu. Det går sakta men säkert framåt. Jag hoppas den blir bra tillslut, dock känns det som jag kommer få göra om den en hel del efterhand, men jag försöker göra det bästa med den. Älskar att skriva och jag tycker det är otroligt skönt att ha ställen man kan skriva av sig på. Som bloggarna och boken.

Jag har även skaffat Tumblr igen, så jag skulle vilja ha tips på bra Tumblr's. Min är länkad här.

 

Snart kommer regnet som en våg

Jag har bokat tid att klippa mig imorgon, bara toppa det för det är så himla slitet att det ser förjävligt ut. Kommer antagligen bli ännu mer korthårig än jag redan är, med tanke på hur slitet det faktiskt är. Men det växer ju ut tillslut, även om mitt hår växer väldigt, väldigt långsamt.

Är fortfarande sjuk och halsen har börjat göra ont igen. Blir galen på detta snart, alltid är det något som gör ont eller skaver, svider eller något annat dumt. Kan det aldrig bara vara okej? Nej tydligen kan det inte det.

Följer inte med syster imorgon till studion, jag tror inte jag orkar det med tanke på förkyldningen och sen skulle jag vara i Vänersborg klockan elva och då skulle jag få gå upp ganska tidigt med tanke på att det tar tid att göra sig i ordning och åka med bussarna. Sen har jag ju min tid hos frisören klockan ett så jag skulle nog inte hinna ändå, så vi ska ses en annan dag. Fick ge tips på skräckfilmer till hennes kompis som är livrädd för skräck så det var lite skoj. Dock har jag sett så otroligt många skräckfilmer att jag inte kan komma på särskilt många titlar, för det är så sällan skräckfilmer är bra. Kom på några i alla fall, så de skulle nog ladda ner och kolla på dem.

Läste att det kommer en tvåa till Hitta Nemo. Den beräknas vara klar 2016, men vad som kan hända för att storyn ska bli bra kan jag inte komma på. Jag menar, om Nemo försvinner igen blir det lite tjatigt, och han borde vara ganska mycket äldre sen första filmen rent tekniskt sett, så jag vet inte om den kommer bli bra eller inte. Man kan ju hoppas den blir bra för jag gillar första väldigt mycket. Den är alltid rolig att se på, oavsett humör. Sköldpaddan Flyt är ju helt klart en cooling och Doris är så charmig.

Nu blir det dammsugning och sen blir det film eller Buffy, får se vilket det blir. Är på sånt där konstigt "måste göra massa saker för att hålla igång" humör. Har haft i silvershampo i två timmar i håret, ingenting hände. Det är inget bra silvershampo, Matrix är det bästa jag prövat. Dock kostar det liksom 180 kronor så det är ingenting jag har råd med denna månad.
Nej men jag får väl ta tag i dammsugningen så det blir gjort. Vi hörs.

Blöh

Jag har blivit sjuk och mormor är på sjukhuset och ska stanna där några dagar. Känns inte bra. Orkar ingenting, har sovit hela dagen och jag hoppas mormor är okej. Verkar som hon fått en propp i benet. Får se när jag orkar skriva något mer.

Grubbel

Efter vårdcentralen gick jag till Pilen, där jag träffar min psykolog. Efter en kvarts väntan kommer en som jobbar där förbi och frågar om jag väntar på någon. Berättade att jag skulle träffa Ulla, och då säger kvinnan att Ulla är sjuk och att de glömt att ringa. Så jag fick en tid imorgon klockan elva istället. Kommer ju vara helt död. Sen ska jag till vårdcentralen på torsdag igen, och sen blir det Överby på fredag och mormor på söndag. Känns fullspäckat, fastän det egentligen är så mycket. Men det är mycket för mig, på en vecka. Normalt sett så händer kanske max två saker på en vecka, nu händer det nästan något varje dag. Boendestödet kommer på torsdag också, men jag vet ärligt talat inte riktigt om jag ska fortsätta med det. Har bara haft ett besök av dem och det var ju inget fel på det så sätt, men jag känner ändå kravet att det inte får vara för stökigt när de kommer, även om de ska komma för att just hjälpa till med städning och disk. Berättade det för Ulla sist vi sågs, och hon sa att det är väldigt vanligt att man känner så. Hon sa att hon träffat folk som har städhjälp som städat precis innan städhjälpen skulle komma, så det är jag inte ensam om. Men nu har jag diskat och så värst mycket disk hinner det inte bli på två dagar, så det är ju okej. Dammsuga får jag egentligen göra imorgon, men då kan jag lika gärna vänta tills de kommer på torsdag. Annars är det ju ingen vits att de kommer. Himla krångligt det där med hjälp av alla dess slag. Man behöver den, men man kan inte riktigt ta emot den. Antagligen för att jag inte tycker jag är värd någon hjälp, och för att jag inte ser någon vits till någonting. Får ta och tänka på det här med boendestödet ett tag till, i alla fall ge dem en chans. Var samma sak när jag skulle få en kontaktperson som skulle ta med mig ut på promenader och andra saker, så jag inte skulle vara så isolerad. Jag klarade inte av det, fick för mycket press på mig att vara social med någon jag inte kände så jag ställde in det efter en gång. Kändes inte alls bra att gå en timmes promenad med någon jag inte känner och ständigt tänka på vad man ska säga. Det blir för mycket med sånt, jag tänker tillräckligt som det är. Vill göra saker i min egen takt och ordning, annars kraschar systemet.

Nu kommer hemvården när som helst med mina mediciner, så jag får avsluta här. Ha det bra allihop, även om det kanske är svårt för många.

Det räcker inte med att man hatar sig själv, andra ska tydligen också hata en

Idag var jag på vårdcentralen för att byta förband. Sjuksköterskan som la om mig denna gång hette Madeleine, och hon ville ha en läkares åsikt om ett av såren som hon tyckte såg infekterat ut. När läkaren kommer in känner jag igen honom från när min örsnibb gick i två delar, och det enda han gör är att skälla ut mig och komma med konstiga teorier och allmänt såra mig. "Det är fel av dig att blanda in andra i din självskada," och "det känns som vi alla är med i ditt sjuka spel". Stängde som vanligt in min ilska, men fällde en tår för att han var så iskall. Sedan sa han att jag måste sluta, och att vi skulle bestämma här och nu att jag skulle sluta. Jag sa att det inte fungerar så, att jag försökt sluta i flera år, och om det hade gått att sluta hade jag ju inte fortsatt idag. Då kom fler hårda ord och jag ville ge honom en käftsmäll för hans okänslighet. Sedan gick han ut och pratade några ord med mamma, orkade inte fråga vad han sagt till henne, jag var så upprörd och ledsen och ville bara sjunka genom jorden ner till helvetet och brinna i all evighet.

Ska till vårdcentralen igen på måndag, och jag hoppas verkligen inte jag får se denna idiot till läkare något mer. Vet inte vad jag gör då. Man kan bara hålla inne på sin ilska till en viss grad, sedan brister den på ett eller annat sätt.

Imorgon ska jag på middag hos mamma och Tommy. Det ska bli fint väder och då ska vi sitta ute på deras nybyggda altan och ha det fint. Kimona och Jimmy kommer också så det blir roligt. Snart fyller mormor år och jag saknar henne. Vi ska åka dit på helgen efter hon fyllt och fira henne. Kan inte fatta att hon blir hela 89 år. Känns som igår hon var något på 70. Tycker inte hon åldrats särskilt mycket, hon har väldigt få rynkor för sin ålder och hon är så fin, min älskade mormor.

Väntar på leveransmail från Nelly och Have2Have, men bara Have2Have har packat min beställning, Nelly har fortfarande inte hört av sig. Står "Status okänd" på min sida, så jag vet inte riktigt när de tänkt skicka mina skor. Förväntar mig att få skorna från Have2Have senast på tisdag i alla fall. Skulle vara glad om de kom redan på måndag, men det tror jag inte de gör.
Ska även till äckel-Per, som är min läkare inom öppenpsyk. Gud vad jag hatar den människan. Ska dit klockan elva på måndag, och om han inte skickat intyget till soc angående boendet jag sökt blir jag extremt förbannad. Han gör aldrig saker han ska göra, och när han väl gjort det han ska vet han inte om att han gjort det utan skickar hem brev med massa "om" och "kansken". Förstår inte varför folk väljer att jobba inom vården när de har noll medkänsla. De förstör bara mer än vad som redan är förstört.

Nu ska jag avsluta här. Skulle vilja sitta på balkongen en stund, men kommer förmodligen inte göra det. Känns konstigt att sitta där själv och glo på ingenting. Men ja, over and out.

Jag krossar fönstret, tar mig in i ditt rum

Det blir ännu en sömnlös natt att lägga på högen av sömnlösa nätter. Lyssnar på mina favoritlåtar av Kent och sjunger med. Ibland lite för högt, så jag får hindra mig och sänka tonläget för att sedan komma på mig själv med att sjunga för högt igen. Men det är svårt att låta bli att sjunga med i låtar man älskar.

Har druckit massor av te ikväll. Var nog femte muggen jag drack nyss. Fick en förpackning chai te av mamma, det är så gott. Men det godaste teét är nog blåbär. Det är ruskigt gott!

Har verkligen ingenting att göra. Finns en enda människa som jag pratar med, men han spelar så han är grymt seg på att svara.
Nätter som dessa går ut på att tänka alldeles för mycket. På det förflutna, på nuet och på den korta framtiden som väntar. Emina vill komma och besöka mig någon gång framöver. Det skulle vara underbart, den tjejen är fantastisk. Trodde nästan hon glömt bort mig, för jag är verkligen sämst på att höra av mig till folk. Men det hade hon inte, och det gjorde mig glad. Men alla negativa tankar är på tok för stora. De äter upp allt ljus som likmaskar festar på ett kadaver. Det är inte roligt att leva med ständiga tankar på evigt mörker, döden och endast tänka i självdestruktiva banor. Det är inte bra någonstans, men jag har inte så mycket att säga till om den saken. Min hjärna är fast besluten att plåga mig till fullo, och kroppen hakar på som Ior från Nalle Puh's svans är fastspikad. Jag behöver en helt ny karriär med mitt liv. Men det kommer jag aldrig få. Det får inte kroniker.
Nu ska jag avsluta för inatt. Vi hörs imorgon, kära blogg.

En vanlig dag

Igår var jag i stan, kollade lite artister och gick runt mycket. Är galet mycket människor ute när det är Fallens Dagar. En aning för mycket.

Idag har jag tvättat, diskat, dammsugit och så bokat en till tvättid till tisdag. Jag har massor av tvätt, och det är så tråkigt att tvätta. Men nu ska jag göra det fint inför fredag då älskade Julia kommer hit. Längtar massor!

Har absolut ingenting mer att göra. Skulle kunna se på film, men mitt filmbibliotek är så litet, och jag saknar att kunna använda min externhårddisk. Där har jag massor av filmer, och massor av musik. Ska se om jag kan köpa en ny sladd på lördag, men det är inte säkert jag lägger pengarna på det. Var sjukt längesedan jag hade råd att köpa något klädesplagg, så det skulle jag gärna vilja kolla på. Finns säkert massor av fina kläder ute nu.

Har precis ätit. Det fick bli kokt potatis, med lite smör. Mamma skulle plocka ihop lite mat till mig imorgon, för min mat är praktiskt taget slut igen. Det är så himla jobbigt att aldrig ha pengar till någonting. När jag får pengar nu på fredag kommer det inte vara lika extremt kritiskt som denna månad varit, men jag kommer ändå inte ha råd med särskilt mycket. Bara det nödvändiga, och lite extra saker eftersom Julia kommer hit. Ska bli så himla roligt, att ha min underbara stjärnängel hos mig.

Tittar ut genom fönstren och ser att det är grått och mulet samt att det blåser väldigt mycket. Det blir nog aldrig någon riktig sommar trots allt. Bara det inte regnar de dagar finaste är här. Det vore inte ett dugg roligt, så vädergudarna får gärna ge fint väder, åtminstone uppehåll. Det är allt jag begär.

Jag ska nog se på tredje Jurassic Park filmen snart. Såg tvåan igår. Älskar Jurassic Park filmerna, men ettan är ju självklart bäst. Ser den minst fyra gånger om året, har jag kommit fram till. Den är perfekt att se när man är uttråkad, bara lite segt att man tillslut kan den helt och hållet, och även många av replikerna. Men den är bra, och det är lite ironiskt, för jag är jätterädd för dinosaurier, ändå är jag väldigt intresserad av dem. Älskar dokumentärer om dem och finner dem i allmänhet väldigt fascinerande. När jag var liten hade jag dinosaurieleksaker och kunde många arter, nu kan jag bara ett fåtal. Men det är ändå roligt, att ha lite udda intressen. Jag har några få intressen, som jag oftast inte ens tänker på. Men historia har alltid intresserat mig, faktiskt. Inte just datum och tid, men händelser. Stora händelser som förändrat allt, det är mäktigt.

Nu blir det vinterjacka på och en cigarett på balkongen. Något säger mig att det är väldigt kallt ute. Vi hörs :)

Längtan

Morgondagen närmar sig med stormsteg. Jag har varit vaken hela natten, morgonen och har inte somnat ännu. Har fått hörselgångsinflammation i vänster öra som grädde på moset, nomnom jävla idioti.
Åker från äckliga Trollhättan fem över nio imorgon, är framme strax efter tio på centralen i Göteborg. Sen ska jag köpa med mig en Subway macka att ha och äta under dagen, och sen blir det att köa. Kommer inte få bra platser med tanke på hur sent jag och Emma är framme, men there's not really that much to do about it, sadly.

Tommy kom hem med massa mat till mig förut. Kändes som julafton, eftersom jag har varken mat eller pengar. Fick vegmat, potatisklyftor, cheesecake, jordgubbar, sallad, rhode island sås och frukt. Nu har jag i alla fall mat ett tag till, yay. Kanske vore bra om man diskade så man har något att äta på också, ehe. All disk är smutsig och jag orkar inte diska, jag har noll energi kvar och ändå känner jag mig inte direkt trött, bara slö, trots att jag varit vaken i 29 timmar. Fattar inte varför allt ska drabba mig såhär varje gång jag ska göra något jag verkligen ser fram emot. Har aldrig varit frisk när jag varit på konsert, alltid är jag förkyld eller något dylikt. Nu hörselgångsinflammation, som gör sjukt galet ont och det känns som örat kan explodera när som helst. Man kan ta värktabletter, men jag har inga pengar till det. Jag har aldrig pengar till någonting. Sug.

Ska bli så himla roligt imorgon, ska sjunga, skrika, hoppa, vara galen, känna kärleken och bara trivas. Bra band i bra stad med bra sällskap. Couldn't really ask for it to be better.

Kroniker

Har precis kommit hem efter besöket hos psykologen. Hon har gått igenom mitt test, och baserat på testet lider jag av psykossjukdom, men eftersom det inte enbart är ett test som fastställger diagnos, utan även samtal och andra tester, så tror inte min psykolog att psykos stämmer in.
Jag fick även veta att jag är extremt stresskänslig, vilket gör att jag känner mer än de flesta andra gör. Och så är jag kroniker, dvs mina problem kommer aldrig försvinna utan de kommer vara livet ut. Det känns ju sådär, men kom inte precis som en överraskning.

Nästa vecka ska jag göra ett ADD test, och veckan därpå ska jag testas för Aspergers. Eftersom ingen diagnos är självklar i mitt fall, utan jag verkar ha lite av varje, så ska vi göra uteslutningsmetoden och gå igenom alla för att sålla bort de som inte stämmer och sedan förhoppningsvis landa på en eller två diagnoser som stämmer bättre än de andra. Min psykolog har även påmint min läkare som kommer tillbaks från semestern nästa vecka, att han ska skriva ett intyg så det kan skickas till kommunen angående det där boendet jag sökt till. Och Ulla, som min psykolog heter, sa att hon tror inte det är bra för mig om jag börjar skola eller söka jobb, för jag är inte tillräckligt bra för det. Och hon sa att det inte heller är bra att jag bor själv, utan att jag behöver ett boende med personal, så jag hoppas verkligen att det finns någon som flyttar från boendet så jag kan få komma dit, men sen är det ju redan kö och det är många andra som också behöver flytta dit, så det kan bli svårt.

Ulla skulle även prata med min läkare om en remiss till ögonkliniken, eftersom jag tycks ha fått sämre syn sen jag fick mina nya glasögon, och de är inte alls gamla. Hon sa att det är nog bäst att ett proffs tar en kik på dem, och det är väl bra om man kommer fram till något vettigt.
Hon berättade även lite mer vad stresskänslig innebär, och det är i regel att om minsta lilla blir stört, som exempelvis dåligt med sömn, som det ofta blir, så rubbas hela min värld. Samma sak som om jag skulle äta dåligt, eller inte få tillräckligt med energi från annat håll, som motion och frisk luft. Det innebär också att jag är mer känslig än andra, vilket jag redan vet att jag är för jag tar illa upp för allt verkligen.

Pratade även om varför jag inte kan ta emot komplimanger och diverse olika saker. Pratade i en och en halv timme idag, det var ett ganska långt samtal.
Nu ska jag försöka få tag på mamma igen, skulle höras av efter jag varit hos psykologen.

You might think I'm happy, but I'm not gonna be okay.

Tankar

Tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
Här kommer bot, här kommmer bättring
med ett underbart liv i släptåg
Nu jävlar är du fri

Kent - Färger på natten
 
Jag sov ingenting inatt. Loggade ut från datorn vid tolv, men låg bara i sängen och försökte somna. Det gick inte.
Zelda har vuxit så mycket att hon kan hoppa upp på mina hyllor ovanför sängen nu, så översta hyllan ramlade ner, medan jag låg i sängen. Fick massa saker på mig, men inte själva hyllan. Som tur var gick ingenting sönder, men det blev allt en väldig röra ändå. Behöver nya hyllor för de jag har är inte bra. De sitter inte fast ordentligt, inte när man har en klätter-galen katt hemma. Hade jag haft plats, så hade jag haft en ordentlig bokhylla. Då hade jag i alla fall någonstans att ha alla småsaker, och så skulle den förmodligen inte ramla heller. Hoppas jag. Får se när jag flyttar, om jag nu får flyttat någon gång. Kan ju ta flera år att få flytta till det där boendet, och jag som inte har något tålamod... Orkar inte vänta på saker, vill att allt ska hända nu nu nu. Men jag får vänta. Men jag tänker då inte vänta i flera år. Det har jag inte tid med.

Både mamma och syster vill att jag ska söka in till Komvux eller någon folkhögskola. Men jag orkar inte. Jag skulle aldrig klara en hel dag i skolan, och jag orkar inte alla intryck och alla faror som finns. Mitt sjukintyg går ut sista augusti, och jag vet inte om jag kommer bli sjukskriven på nytt igen. Jag märker att för varje gång jag behöver ett nytt sjukintyg blir alla så jävla tysta. Soc blir nog mest irriterade, att jag bara går hemma och får pengar utan att göra mig förtjänt dem. Psyk blir mer trötta. De tänker väl att jag är lat, eller något. Men jag är inte lat, jag har bara ingen ork för all ork går åt att hålla huvudet ovanför vattenytan. Det tar mer på krafterna än folk verkar vilja förstå.

Hela vänster vad är öm. Jag fattar inte varför, blev så efter att jag skar mig där häromdagen, och det blev inte ens djupt eller något, men hela vaden gör ont för minsta lilla och det är irriterande. Jävla kroppsfanskap. Hatar dig.

Imorgon ska jag till psykologen och få veta hur mitt test gick. Jag hoppas jag kan få sova inatt, så jag inte skjuter upp det ännu en vecka. För jag vill veta vad resultatet blev. Snart är sommaren slut, och då kommer jag få veta vilken/vilka diagnoser jag har. Jag har inga direkta misstankar. Jag tycker att de diagnoser jag fick från BUP stämmer, men det gör dem tydligen inte. Krångel med allt hela tiden. En säger si, en annan säger så. Ingenstans finns det något slags samband, vilket är frustrerande. Men man vänjer sig vid allt. Man vänjer sig vid att inte ta folk på orden, för det kommer alltid finnas någon som säger något annat. Och kan man inte lita på vad man själv ens tycker, för man inte riktigt vet, så vad ska man då lita på? Ingen. Det är bäst så. Jag litar inte på någon och det gör jag för att jag lärt mig att det är det bästa. Kanske låter bittert, men det är inte mer än sant.

And rock 'n' roll dreaming was what saved us

"Don't tell her she's the reason that you live
Don't give her everything that you've got to give
If you wanna keep the girl for as long as you live
Just breaking apart her heart"
Break Apart Her Heart - Good Charlotte


Har nostalgikväll för mig själv. Det innebär att jag lyssnar på musik jag lyssnade på när jag var yngre, och blir sådär äckligt nostalgisk och vill åka tillbaks i tiden och ändra på sjuhelvetes mycket saker.
Egentligen borde jag inte lyssna på musik alls, för blir alltid så jävla emotionell då. Alla texter har alltid något jag kan relatera till. Kanske därför jag tycker om de band och artister jag lyssnar på. Samhörighet av något slag.

Men så kommer dem. Låtarna som har något med kärlek att göra, och tårarna vill ut. Jag är inte menad att bli älskad, det vet jag. Det har jag lärt mig. Men ändå gör det så ont, så ont att höra andra lyckliga. Men det finns inte, inte på riktigt. Det finns inget som heter äkta kärlek, det är bara en illusion. Man gör det till vad man önskar det vore, men tillslut kommer eländet och sorgen och man förstår återigen varför det är bäst att vara ensam. Ensam är starkast, trots allt.

Jag gav upp det här med kärleken för längesen. Jag förstod att den aldrig är menad att vara för mig, det är inte alla som kommer få ha det som i filmerna. Bara några få, och dem kommer jag aldrig kunna sluta avundas. Jag gråter aldrig till kärlek för att det är vackert, jag gråter för att det aldrig kommer hända mig. Det kommer aldrig vara någon som skriver en kärlekssång till mig, det kommer aldrig finnas en dikt skriven om mig. Det kommer aldrig finnas någon som kan älska mig, men jag har accepterat det nu. Jag har accepterat det, men jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera det.
Känner att det här inlägget egentligen borde publiceras på min privata blogg men just nu bryr jag mig inte vart jag postar det. Idag är återigen ingen bra dag. Tankarna tar över och jag vet knappt vad jag gör. Jag lyssnar på musik, jag skriver, och Gud vad jag saknar att skriva på min bok. Men inget Word jag laddat ner funkar, och det som kom med datorn var bara en Trial. Har inte skrivit på jättelänge, och det blir så svårt att börja igen då. Man ska försöka komma ihåg allt man gjort sen sist man skrev, och det är alltid något som är viktigt som jag inte kommer ihåg. Måste fråga efter Word skivan nästa gång jag pratar med Tommy, så jag kan installera det igen.

Broken Hearts Parade. De borde göra en sån dag. Jag menar, ska Alla Hjärtans Dag få finnas och plåga alla som inte har någon att fira den med, så borde de fan ha en All Brustna Hjärtans Dag. En parad där alla ensamma själar kan träffas. Inte för att jag skulle gå, förmodligen. Men för de andra som är ensamma vore det kanske något.

Jag har väldigt mycket agressioner inom mig just nu, som jag egentligen borde slå sönder men jag tänker inte. Jag klarar inte av efterskalven. Att bli ensam igen. Fast jag är ju i stort sett ensam. One by one they all leave. Ja, så är det. Men inte så många år kvar nu. Maxåldern är väl 27-28. Äldre ska jag inte bli.

Jag avslutar inlägget här, med meningen: Like soldiers, march on.
 

The Truth

I know that this will break me
I know that this might make me cry
You gotta say what’s on your mind, on your mind
I know that this will hurt me
and break my heart and soul inside
I don’t wanna live this lie
 
Jag är trött på att leva i en lögn.

Älskling, vi ska alla en gång dö


Stjärnängel

Jag borde ta patent på ordet Stjärnängel, eftersom det faktiskt är jag som kommit på det men ser många andra som också använder det. Just stayin'.

Min vecka och lite annat

Har kommit hem efter att ha lämnat Kalaspuff. Är väldigt tomt och tyst utan sällskap.
Har försökt mig på kodmallen till min nya design, men blogg.se säger att det är fel på vissa rader, som jag inte ens ändrat på. Så jag ger upp skiten. Gillar inte nya blogg.se alls!

Under denna vecka som gått har jag och Mattias varit och matat fåglar nästan varje dag, och fåglarna är så söta. Speciellt kandagässen. Vill ha en kanadagås, men å andra sidan; finns inte många djur jag inte vill ha.
Vi har varit i Slottsskogen, sett på pingviner och sälar och dem är så söta. Dock ville inte sälarna komma nära, vilket var synd. De höll till på andra sidan vattnet.
Har sett massa mysko filmer också. Finns verkligen konstiga filmer, haha. Overall, veckan har varit bra men jag har ändå skurit mig två gånger, varav en av gångerna blev akuten. Är verkligen inne i en djup svacka och inte ens sällskap har fungerat som någon slags hjälp. Vet inte vad fan jag ska ta mig till. Är så less på allt, egentligen. Har aldrig varit bra, livet. Det kommer det inte bli heller.

Lyssnar på musik och försöker att låta bli allt övertänkande. Har bara sovit en enda natt, resten av nätterna har jag inte kunnat somna förräns på morgonen. Hatar att inte kunna sova, men inatt sov jag i alla fall. Tänker för mycket om nätterna, därför kan jag inte sova. All skit kommer upp i huvudet och det blir för mycket. Och mina sömntabletter är ju rena Placebo skit. Har sagt till min psykolog och min läkare massor av gånger att jag behöver antingen en starkare medicin, eller en högre dos. Men de lyssnar inte. Fick ställa in mötet med psykologen igår för att jag inte sovit, men ska dit imorgon. Då ska jag få veta lite svar på hur mitt test på över 500 frågor gick. Ska vara där klockan elva, så om jag inte sover inatt vet jag inte vad jag gör. Kommer vara tvungen att gå dit som en jävla zombie. Man kan ju undra när fan jag ska få träffa en läkare egentligen. Min läkare har ju semester några veckor till, men jag tycker jag kan få träffa en annan läkare medan han är borta, men tydligen går inte det. Psykironin alltså...
 
Kommer spendera kvällen framför datorn och bara tråka. Är orolig för mormor också, hon har varit på sjukhuset i några dagar och det är inte det minsta bra. Vill inte förlora mormor, hon betyder alldeles för mycket för mig.
Känner att jag varit en jätterolig människa att vara omkring, tycker faktiskt synd om lilla Kalaspuff som fått stå ut med mig. Man kanske borde isolera sig trots allt. Kanske vore bäst för alla.

Bloggfråga

Måste bara säga att jag inte kan logga in på mitt Bloggfråga konto. Mitt lösenord funkar inte, så skickade jag efter ett nytt men det funkade inte att se sidan, så nu kan jag inte skicka fler förfrågningar om lösenord, så jag kan inte använda funktionen. Det är lite synd, det är ett bra sätt att svara på frågor på. Får i och för sig frågor väldigt sällan, och de flesta frågar saker direkt i bloggen. Men det är synd att det ska strula till sig, och att man inte kan eftersända nytt lösenord mer än en gång!

Emelie Segerlöf, mer känd som Angelstar eller Stjärnängeln.
Bloggar om min tråkiga vardag och allt som händer kring den. Jag har en blogg utöver denna som endast ett fåtal personer känner till. I den bloggen skriver jag om hur det är att leva med psykiska besvär såsom depression, ångest, självdestruktiva beteenden och inre demoner.
Tycker du om min blogg är du välkommen att följa den via Bloglovin'. Länken är precis här nedanför.

Jag återkommer med mer information när jag listat ut vem jag är.