Ska bara skriva ett kort inlägg och berätta att jag lever och har haft underbara dagar med Julia so far, och det är så himla skönt att man kan prata om precis allting med henne. Hon är bäst, min fina ängel. Over and out.

Det blir ännu en sömnlös natt att lägga på högen av sömnlösa nätter. Lyssnar på mina favoritlåtar av Kent och sjunger med. Ibland lite för högt, så jag får hindra mig och sänka tonläget för att sedan komma på mig själv med att sjunga för högt igen. Men det är svårt att låta bli att sjunga med i låtar man älskar.

Har druckit massor av te ikväll. Var nog femte muggen jag drack nyss. Fick en förpackning chai te av mamma, det är så gott. Men det godaste teét är nog blåbär. Det är ruskigt gott!

Har verkligen ingenting att göra. Finns en enda människa som jag pratar med, men han spelar så han är grymt seg på att svara.
Nätter som dessa går ut på att tänka alldeles för mycket. På det förflutna, på nuet och på den korta framtiden som väntar. Emina vill komma och besöka mig någon gång framöver. Det skulle vara underbart, den tjejen är fantastisk. Trodde nästan hon glömt bort mig, för jag är verkligen sämst på att höra av mig till folk. Men det hade hon inte, och det gjorde mig glad. Men alla negativa tankar är på tok för stora. De äter upp allt ljus som likmaskar festar på ett kadaver. Det är inte roligt att leva med ständiga tankar på evigt mörker, döden och endast tänka i självdestruktiva banor. Det är inte bra någonstans, men jag har inte så mycket att säga till om den saken. Min hjärna är fast besluten att plåga mig till fullo, och kroppen hakar på som Ior från Nalle Puh's svans är fastspikad. Jag behöver en helt ny karriär med mitt liv. Men det kommer jag aldrig få. Det får inte kroniker.
Nu ska jag avsluta för inatt. Vi hörs imorgon, kära blogg.

Denna fina kommentar fick jag och jag måste bara säga att din kommentar betyder visst, den betyder mycket. Jag blir jätteglad över att det finns någon där ute som faktiskt läser min tråkiga blogg! Så att du skickade denna kommentar gjorde mig glad. Det är dock tragiskt att du ska känna igen dig i det jag skriver, för jag antar du syftar på det negativa, och det är inte bra att någon ska känna igen sig i det. På denna blogg skriver jag bara en bråkdel av det hela, men jag är i alla fall glad att du skickade en liten kommentar. Och du är värdefull. Har ingen aning om vem du är, men jag kan slå vad om att du är en väldigt bra människa. Annars hade du inte skrivit en sån söt kommentar :) Tack så mycket Alice!

Idag bestämde jag mig för att åka hem till mamma, Tommy och Tex en stund. Ringde mamma och frågade om det gick bra och det gjorde det. Vi åt middag tillsammans, jag fick halloumi, potatis och sallad medan mamma och Tommy åt fiskgratäng och potatis och sallad. Tex fick äta det sista av resterna, den hunden äter allt. Han dricker till och med besk och öl, haha. Inte för att han får dricka mycket, såklart. Han har bara fått smaka.

Satt ute i solen och pratade om allt och inget. Mamma är bra att prata med, hon lyssnar, ger bra svar och är förstående. Jag älskar min mamma.
Tex var gosig som vanligt, han ville att vi skulle leka med Kongen, en hundleksak, och så ville han bli klappad. Han är så söt, den lilla björnen med mulen.

Mamma körde hem mig och jag har inte varit hemma särskilt länge. Snart kommer hemvården med min medicin, och imorgon kommer distriktssköterskan hit och ska lägga om mina sår. Ena såret på handen är infekterat, men det luktar inget och det går nog över av sig självt ganska snart. Om inte så har jag heracillin hemma. Kommer förmodligen aldrig att använda dem, för jag kan inte svälja penicillin pga. smaken och jag spyr ibland upp allting igen för att det smakar så förbaskat äckligt. Det har hänt ett antal gånger att jag spytt av smaken. Usch, det är inte okej att det smakar som det gör.

Om ni som har min privata blogg går in på den så kommer ni märka att jag har lösenordsskyddat den. Det är som en extra säkerhet bara. Ni kan kommentera här för att få login till bloggen, men inga anonyma kommer att få den, vilket är ganska uppenbart. Min privata blogg är min fristad.

Nu ska jag se vad jag ska hitta på, jag har ingen aning verkligen. Laddade ner två filmer igår som är klara nu, men jag är nog inte på filmhumör. Ingen på nätet är social heller, så det blir väl att tråka runt, skriva lite och lyssna på musik. Kanske blir en film senare ikväll, vi får se helt enkelt. Men först blir det medicin :)

Bilden på Tex är från förra eller förrförra sommaren.

 

Lade märke till att jag inte har någon bild på min tautering i kategorin "Piercing och Tatuering", så jag laddar upp den där nu :)
Tatuerade mig förra året, på Red Rocket Tattoos, som numera heter Thunderpig Tattoos. Han som tatuerade mig var duktig, men märkte först efteråt att den är uppochner. Tänkte inte alls på det när jag såg den i spegeln innan han tatuerat, eftersom den är åt rätt håll för andra om jag har handen neråt, men jag ville ha den mot mig, men det är inget som stör mig jättemycket, bara lite då och då.

 

 

Broder Daniel, fem album. 99kr på Rockhouse. Sjukt billigt, me want!
Creepers, 998kr på Xplosion.nu, finns även butik i Göteborg. Åh så snygga!

Igår var jag i stan, kollade lite artister och gick runt mycket. Är galet mycket människor ute när det är Fallens Dagar. En aning för mycket.

Idag har jag tvättat, diskat, dammsugit och så bokat en till tvättid till tisdag. Jag har massor av tvätt, och det är så tråkigt att tvätta. Men nu ska jag göra det fint inför fredag då älskade Julia kommer hit. Längtar massor!

Har absolut ingenting mer att göra. Skulle kunna se på film, men mitt filmbibliotek är så litet, och jag saknar att kunna använda min externhårddisk. Där har jag massor av filmer, och massor av musik. Ska se om jag kan köpa en ny sladd på lördag, men det är inte säkert jag lägger pengarna på det. Var sjukt längesedan jag hade råd att köpa något klädesplagg, så det skulle jag gärna vilja kolla på. Finns säkert massor av fina kläder ute nu.

Har precis ätit. Det fick bli kokt potatis, med lite smör. Mamma skulle plocka ihop lite mat till mig imorgon, för min mat är praktiskt taget slut igen. Det är så himla jobbigt att aldrig ha pengar till någonting. När jag får pengar nu på fredag kommer det inte vara lika extremt kritiskt som denna månad varit, men jag kommer ändå inte ha råd med särskilt mycket. Bara det nödvändiga, och lite extra saker eftersom Julia kommer hit. Ska bli så himla roligt, att ha min underbara stjärnängel hos mig.

Tittar ut genom fönstren och ser att det är grått och mulet samt att det blåser väldigt mycket. Det blir nog aldrig någon riktig sommar trots allt. Bara det inte regnar de dagar finaste är här. Det vore inte ett dugg roligt, så vädergudarna får gärna ge fint väder, åtminstone uppehåll. Det är allt jag begär.

Jag ska nog se på tredje Jurassic Park filmen snart. Såg tvåan igår. Älskar Jurassic Park filmerna, men ettan är ju självklart bäst. Ser den minst fyra gånger om året, har jag kommit fram till. Den är perfekt att se när man är uttråkad, bara lite segt att man tillslut kan den helt och hållet, och även många av replikerna. Men den är bra, och det är lite ironiskt, för jag är jätterädd för dinosaurier, ändå är jag väldigt intresserad av dem. Älskar dokumentärer om dem och finner dem i allmänhet väldigt fascinerande. När jag var liten hade jag dinosaurieleksaker och kunde många arter, nu kan jag bara ett fåtal. Men det är ändå roligt, att ha lite udda intressen. Jag har några få intressen, som jag oftast inte ens tänker på. Men historia har alltid intresserat mig, faktiskt. Inte just datum och tid, men händelser. Stora händelser som förändrat allt, det är mäktigt.

Nu blir det vinterjacka på och en cigarett på balkongen. Något säger mig att det är väldigt kallt ute. Vi hörs :)

Nu har jag äntligen gjort klart min nya design och lagt upp den här på bloggen. Hittade mängder av ögongodis (fina bilder) på cherrybam.com som jag tog till designen. Är relativt nöjd, den förra var så gammal och tråkig och jag är en sucker för svart-vita designer. Tycker dem är de finaste, när de är simpla och stilrena.

Hoppas ni kan se den nya designen och att ni uppskattar den :)

Nu har jag gjort klart alla tester jag fick att psykologen i tisdags. Var ganska lätta frågor och påståenden, så det gick fort.

Boendestödet var här, och det kommer börja om ungefär två veckor. Då ska de komma på torsdagar, på förmiddagen. Jag kommer att få ett schema om vilka tider de kommer att komma och det verkar bra. Hoppas bara att den som kommer hit också är bra. Jag litar ju inte på någon.

Har piercat snakebites igen, av ren tristess. Läppen ömmar men det går snart över.
Gick till ICA runt åtta-tiden imorse för att köpa cigaretter, upptäckte att närbutiken öppnade först klockan nio och det är bara dem som säljer långa Level, så fick köpa äckliga Pall Mall som jag brukar få kväljningar av. Gillar verkligen inte Pall Mall.

Gjort om min Tumblr och det blev stilrent. Och nej, jag tänker inte ge ut adressen. Den är privat.
Mobila teamet ringde mig för en stund sedan, eftersom de fått ett uppdrag från psykakuten att kolla hur det är med mig idag. Hade nämligen en liten tripp till akuten inatt. Tolv stygn blev det, och de förbaskade jävla orden som de själva borde fatta att man inte ska säga till en självskadare: "Det kommer läka fint, det var inte så djupt." Det var inte så djupt. Inte så djupt. Det är inte direkt det man vill höra, för det triggar igång en till att göra djupare nästa gång. De är idioter. De borde väl själva fatta att man inte ska säga så. Hatar läkare.
Slapp i alla fall besöka psykakuten, thank God. Och den ständiga frågan; Gjorde du det här i suicidalt syfte? Man bara.... Nej? Hade jag skurit mig på vaden om jag velat ta livet av mig? Ärligt.

Nu ska jag sätta i stavarna till mina snakebites. Har väldigt få kulor kvar, så hoppas innerligt att jag inte tappar några fler. Over and out.

Igår kastrerades Zelda. Såret ser lite läskigt ut, men det kommer att gå bra. Just nu ligger hon i sängen och låter solen gassa över henne. Hon ser ut att må bra.

Ibland måste man ta beslut som påverkar folk omkring en. Jag har ett sådant beslut att fatta, jag vet bara inte riktigt hur sjutton det hela ska gå till. Men jag antar att det inte är menat att vara en lätt sak, men det kommer bli lättare när det väl är gjort.

Igår såg jag klart Buffy igen. Laddade ner tre säsonger av Family Guy som substitut, men det är en mager tröst. Ingen serie kan någonsin bli lika bra som Buffy.

Sitter och tänker, skulle vilja dricka mängder av te till mitt tänkande, men har bara tre tepåsar kvar. Dem får jag spara på i största utsträckning.
Vad jag tänker på vet jag inte riktigt. Jag var hos psykologen idag, fick med mig en massa test att göra hemma. Har svarat på tre tester, är några kvar. Skulle egentligen gjort ett ADD test idag, men det gjorde vi aldrig. Brukar aldrig göra det vi planerat att göra, vilket jag finner ganska frustrerande. Jag gillar ordning.

Imorgon ska jag få besök av boendestödet. Vad hon som kommer ska göra här imorgon vet jag faktiskt inte, för det ska inte dra igång ännu och jag har redan haft möte om vad jag behöver hjälp med för saker. Så jag får väl se vad hon säger. Har diskat och lagt alla kläder som inte får plats i tvättpåsen men som ska tvättas, i en hög på en av fotöljerna. Det är ingen vidare fin syn att komma in i min lägenhet längre. Saker i oordning och dammtussar på golven. Måste dammsuga imorgon innan boendestödet kommer klockan två. Sen ska jag tvätta på fredag, men efter det är jag klar med alla måsten för den här veckan. Har haft fullt upp sen igår, vilket är lite av en ovana. Min psykolog säger att jag är uttråkad i min vardag. Jag vet redan det, jag gör ingenting som är roligt så varför skulle jag vara annat än uttråkad? Finns ingenting att göra. Och när folk tar upp skola/jobb blir jag bara irriterad och snäser. För de vet att jag inte klarar av det som det ser ut just nu. De vet det, de har sagt det, ändå frågar dem.

Jag har för övrigt gjort en ny design. Den ligger i en av designbloggarna. Men jag är osäker på headern, så jag låter den vara opublicerad ett tag till. När jag är nöjd så kommer det en ny design, så slipper ni se den här fula och tråkigt gråa.

Nu ska jag läsa bloggar, skriva lite i min privata blogg och sen vet jag inte vad mer jag ska göra. Vi får se.

Det var så trångt att jag inte ens kunde röra mina armar. Jag ville klappa mer, röra mig mer, men det var så galet trångt att det inte gick alla gånger. Men spelningen var magisk. Grät när skynket avslöjade Kent, och när Mannen i den vita hatten avslutade kvällen. Sjöng med i varje låt, men fick pausa sjungandet ibland när jag blev förr torr i halsen. Vatten fick man bara om man stod på de första två raderna, så jag trodde jag skulle svimma ibland. Det var helt sjukt varmt och svetten rann. Hoppade och skrek, gjorde hjärtformation med händerna och Jocke sa att han älskar oss också. Det var fint, jag blev så glad.
Finns nog inga ord som kan beskriva känslan av att se ett band man älskar spela. Eufori kanske, men inte ens det räcker. Kan inte annat än att säga att det var underbart. Kent är kärlek.

Morgondagen närmar sig med stormsteg. Jag har varit vaken hela natten, morgonen och har inte somnat ännu. Har fått hörselgångsinflammation i vänster öra som grädde på moset, nomnom jävla idioti.
Åker från äckliga Trollhättan fem över nio imorgon, är framme strax efter tio på centralen i Göteborg. Sen ska jag köpa med mig en Subway macka att ha och äta under dagen, och sen blir det att köa. Kommer inte få bra platser med tanke på hur sent jag och Emma är framme, men there's not really that much to do about it, sadly.

Tommy kom hem med massa mat till mig förut. Kändes som julafton, eftersom jag har varken mat eller pengar. Fick vegmat, potatisklyftor, cheesecake, jordgubbar, sallad, rhode island sås och frukt. Nu har jag i alla fall mat ett tag till, yay. Kanske vore bra om man diskade så man har något att äta på också, ehe. All disk är smutsig och jag orkar inte diska, jag har noll energi kvar och ändå känner jag mig inte direkt trött, bara slö, trots att jag varit vaken i 29 timmar. Fattar inte varför allt ska drabba mig såhär varje gång jag ska göra något jag verkligen ser fram emot. Har aldrig varit frisk när jag varit på konsert, alltid är jag förkyld eller något dylikt. Nu hörselgångsinflammation, som gör sjukt galet ont och det känns som örat kan explodera när som helst. Man kan ta värktabletter, men jag har inga pengar till det. Jag har aldrig pengar till någonting. Sug.

Ska bli så himla roligt imorgon, ska sjunga, skrika, hoppa, vara galen, känna kärleken och bara trivas. Bra band i bra stad med bra sällskap. Couldn't really ask for it to be better.

Jag fick lite utbrott på mitt hår igår, för att det är så jävla kort. Går inte att göra någonting med det, att platta det är nästintill omöjligt så det ser alltid ut som världens kaos. Slängde ett öga mot löshåret, tänkte att jag sätter i lite löshår i luggen, men det matchade inte med mitt vita hår, så jag färgade allt rosa. Det trivs jag i ibland, ibland inte. Nu är en sån gång jag inte trivs i det. Det blev för stark rosa, jag trivs mer i det ljust babyrosa. Så nu sitter jag och funderar på att färga skiten brunt igen. Det funkar liksom inte med blekningarna, håret går av och det blir sjukt jobbigt att styla. Går ju fan inte ens att göra något med helvetes fanskapet. Jag hatar mitt hår.

Så jag ska se om jag har råd med någon hårfärg, nu innan Kent på lördag. För jag har ingen lust att visa mig i detta skrik-rosa hår. Ska nog köpa den rödbruna jag haft förut, den brukar bli snygg när den är lite urtvättad. Snyggare än när den är nyfärgad i alla fall, men den är snygg då med men jaja ongoing story... Är dock lite rädd att färgen inte kommer fästa på mitt hår, men vad ska man göra annat än att chansa? Tror inte någon av er har färgat håret från skrikrosa till Joannas cherryred (som det står ska bli knallrött men blir rödbrunt, billigaste hårfärgen på Willy's.) Men OM någon har det, blev det då som det skulle? För jag har inte råd att slösa pengar på något som inte blir som det ska. Har egentligen inte ens råd med hårfärg nu, detta ekonomihelvete tar död på mig. Men ja, det får gå på matpengarna, den futtiga hundring jag har kvar där.

Ni kan la höra av er in case ni vet.

"Hej! Jag har läst din blogg ett tag nu och aldrig tidigare kommenterat. Nu gör jag det, jag undrar vad det är som fått dig att känna som du gör? Det här och förra inlägget får mig att undra lite över hur det har blivit såhär för dig. Ångesttankar, psykolog och så vidare. Och så det där med kärlek som inte finns för dig som du skrev om. Hur blev ditt liv/du såhär? Om det här är en för personlig fråga du inte vill svara på så fattar jag det såklart och ber om ursäkt."


När jag kollade bloggen när jag kom hem igår hade jag fått den här kommentaren. Jag har bara ett svar, och det är att jag inte vet. Jag vet inte varför livet valde att bli allmänt piss och jag vet inte varför jag föddes och blev som jag är. Jag vet inte varför jag ständigt tänker på självmord och varför jag skurit mig i sju års tid. Jag vet inte varför jag mår som jag gör, jag bara gör det. Om det finns en Gud, så måste han hata mig. Jag har varit med om saker de flesta inte har, saker som vissa vet om, andra inte. Saker jag aldrig kommer berätta om, oavsett, men även saker jag valt att vara ärlig och öppen om.
Min förra blogg (anxietycore.blogg.se) var från början menad att vara en öppen dagbok, där jag skrev vad jag ville. Men så fick jag så mycket negativa kommentarer, riktigt elaka kommentarer som gjorde mig alldeles för svag för att fortsätta blogga där. Så jag skaffade denna blogg i samma syfte som den föregående, i hopp om att få min historia hörd. Men jag lärde mig ganska snabbt att det är ingen som är intresserad av att höra den, folk är intresserade av annat, sånt som jag inte kan skriva om för det hör inte till min vardag eller mitt liv. Så jag har min privata blogg, dit endast ett fåtal människor fått adressen, men alldeles för många egentligen. Inte ens där tänker jag skriva om allt jag varit med om. Det finns bara en person som vet nästintill allt om mig, och det är den underbaraste vännen man kan ha, min fina stjärnängel Julia.

Så jag antar mitt korta svar på din fråga blir: jag vet inte. För det gör jag inte. Vissa föds trasiga, jag är trasig. Livet är lustigt på det viset :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har precis kommit hem efter besöket hos psykologen. Hon har gått igenom mitt test, och baserat på testet lider jag av psykossjukdom, men eftersom det inte enbart är ett test som fastställger diagnos, utan även samtal och andra tester, så tror inte min psykolog att psykos stämmer in.
Jag fick även veta att jag är extremt stresskänslig, vilket gör att jag känner mer än de flesta andra gör. Och så är jag kroniker, dvs mina problem kommer aldrig försvinna utan de kommer vara livet ut. Det känns ju sådär, men kom inte precis som en överraskning.

Nästa vecka ska jag göra ett ADD test, och veckan därpå ska jag testas för Aspergers. Eftersom ingen diagnos är självklar i mitt fall, utan jag verkar ha lite av varje, så ska vi göra uteslutningsmetoden och gå igenom alla för att sålla bort de som inte stämmer och sedan förhoppningsvis landa på en eller två diagnoser som stämmer bättre än de andra. Min psykolog har även påmint min läkare som kommer tillbaks från semestern nästa vecka, att han ska skriva ett intyg så det kan skickas till kommunen angående det där boendet jag sökt till. Och Ulla, som min psykolog heter, sa att hon tror inte det är bra för mig om jag börjar skola eller söka jobb, för jag är inte tillräckligt bra för det. Och hon sa att det inte heller är bra att jag bor själv, utan att jag behöver ett boende med personal, så jag hoppas verkligen att det finns någon som flyttar från boendet så jag kan få komma dit, men sen är det ju redan kö och det är många andra som också behöver flytta dit, så det kan bli svårt.

Ulla skulle även prata med min läkare om en remiss till ögonkliniken, eftersom jag tycks ha fått sämre syn sen jag fick mina nya glasögon, och de är inte alls gamla. Hon sa att det är nog bäst att ett proffs tar en kik på dem, och det är väl bra om man kommer fram till något vettigt.
Hon berättade även lite mer vad stresskänslig innebär, och det är i regel att om minsta lilla blir stört, som exempelvis dåligt med sömn, som det ofta blir, så rubbas hela min värld. Samma sak som om jag skulle äta dåligt, eller inte få tillräckligt med energi från annat håll, som motion och frisk luft. Det innebär också att jag är mer känslig än andra, vilket jag redan vet att jag är för jag tar illa upp för allt verkligen.

Pratade även om varför jag inte kan ta emot komplimanger och diverse olika saker. Pratade i en och en halv timme idag, det var ett ganska långt samtal.
Nu ska jag försöka få tag på mamma igen, skulle höras av efter jag varit hos psykologen.

You might think I'm happy, but I'm not gonna be okay.

Tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
Här kommer bot, här kommmer bättring
med ett underbart liv i släptåg
Nu jävlar är du fri

Kent - Färger på natten

 

Jag sov ingenting inatt. Loggade ut från datorn vid tolv, men låg bara i sängen och försökte somna. Det gick inte.
Zelda har vuxit så mycket att hon kan hoppa upp på mina hyllor ovanför sängen nu, så översta hyllan ramlade ner, medan jag låg i sängen. Fick massa saker på mig, men inte själva hyllan. Som tur var gick ingenting sönder, men det blev allt en väldig röra ändå. Behöver nya hyllor för de jag har är inte bra. De sitter inte fast ordentligt, inte när man har en klätter-galen katt hemma. Hade jag haft plats, så hade jag haft en ordentlig bokhylla. Då hade jag i alla fall någonstans att ha alla småsaker, och så skulle den förmodligen inte ramla heller. Hoppas jag. Får se när jag flyttar, om jag nu får flyttat någon gång. Kan ju ta flera år att få flytta till det där boendet, och jag som inte har något tålamod... Orkar inte vänta på saker, vill att allt ska hända nu nu nu. Men jag får vänta. Men jag tänker då inte vänta i flera år. Det har jag inte tid med.

Både mamma och syster vill att jag ska söka in till Komvux eller någon folkhögskola. Men jag orkar inte. Jag skulle aldrig klara en hel dag i skolan, och jag orkar inte alla intryck och alla faror som finns. Mitt sjukintyg går ut sista augusti, och jag vet inte om jag kommer bli sjukskriven på nytt igen. Jag märker att för varje gång jag behöver ett nytt sjukintyg blir alla så jävla tysta. Soc blir nog mest irriterade, att jag bara går hemma och får pengar utan att göra mig förtjänt dem. Psyk blir mer trötta. De tänker väl att jag är lat, eller något. Men jag är inte lat, jag har bara ingen ork för all ork går åt att hålla huvudet ovanför vattenytan. Det tar mer på krafterna än folk verkar vilja förstå.

Hela vänster vad är öm. Jag fattar inte varför, blev så efter att jag skar mig där häromdagen, och det blev inte ens djupt eller något, men hela vaden gör ont för minsta lilla och det är irriterande. Jävla kroppsfanskap. Hatar dig.

Imorgon ska jag till psykologen och få veta hur mitt test gick. Jag hoppas jag kan få sova inatt, så jag inte skjuter upp det ännu en vecka. För jag vill veta vad resultatet blev. Snart är sommaren slut, och då kommer jag få veta vilken/vilka diagnoser jag har. Jag har inga direkta misstankar. Jag tycker att de diagnoser jag fick från BUP stämmer, men det gör dem tydligen inte. Krångel med allt hela tiden. En säger si, en annan säger så. Ingenstans finns det något slags samband, vilket är frustrerande. Men man vänjer sig vid allt. Man vänjer sig vid att inte ta folk på orden, för det kommer alltid finnas någon som säger något annat. Och kan man inte lita på vad man själv ens tycker, för man inte riktigt vet, så vad ska man då lita på? Ingen. Det är bäst så. Jag litar inte på någon och det gör jag för att jag lärt mig att det är det bästa. Kanske låter bittert, men det är inte mer än sant.

 

Jag är trött på att leva i en lögn.

Eftersom jag har världens mest bildtomma blogg så slänger jag upp några gamla egobilder. Saknar verkligen axellångt hår, då kunde man ha i löshår utan problem om man ville, eller ha det som det var och det var ändå fint. Man kunde ta egobilder utan större problem, var nästan alltid bra bilder och sällan dåliga, men nu är det tvärtom. Håret vägrar växa och egobilderna blir alltid hemska, så det blir aldrig några nya. Får se när det blir okej igen. Har haft i silvertoning i två timmar så nu är håret silver med en riktigt ljus nyans av lila. Det blev faktiskt bra, men sen att resten av skiten ser bedrövlig ut är ju en annan femma.
Här kommer i alla fall några gamla bilder. Hoppas någon finner inlägget intressant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måste bara fråga, om ni får mina kommentarer? För ni som inte har att man måste godkänna, när jag kommenterat era bloggar så kan jag inte se min kommentar. Undrar om ni kan se dem och det bara är blogg.se som laggar (som vanligt)?
Har kommenterat ett par bloggar men kan inte se min kommentar, så om ni fått kommentarer av mig igår/idag så kan ni väl skriva en liten kommentar :)

Jag borde ta patent på ordet Stjärnängel, eftersom det faktiskt är jag som kommit på det men ser många andra som också använder det. Just stayin'.

Har kommit hem efter att ha lämnat Kalaspuff. Är väldigt tomt och tyst utan sällskap.
Har försökt mig på kodmallen till min nya design, men blogg.se säger att det är fel på vissa rader, som jag inte ens ändrat på. Så jag ger upp skiten. Gillar inte nya blogg.se alls!

Under denna vecka som gått har jag och Mattias varit och matat fåglar nästan varje dag, och fåglarna är så söta. Speciellt kandagässen. Vill ha en kanadagås, men å andra sidan; finns inte många djur jag inte vill ha.
Vi har varit i Slottsskogen, sett på pingviner och sälar och dem är så söta. Dock ville inte sälarna komma nära, vilket var synd. De höll till på andra sidan vattnet.
Har sett massa mysko filmer också. Finns verkligen konstiga filmer, haha. Overall, veckan har varit bra men jag har ändå skurit mig två gånger, varav en av gångerna blev akuten. Är verkligen inne i en djup svacka och inte ens sällskap har fungerat som någon slags hjälp. Vet inte vad fan jag ska ta mig till. Är så less på allt, egentligen. Har aldrig varit bra, livet. Det kommer det inte bli heller.

Lyssnar på musik och försöker att låta bli allt övertänkande. Har bara sovit en enda natt, resten av nätterna har jag inte kunnat somna förräns på morgonen. Hatar att inte kunna sova, men inatt sov jag i alla fall. Tänker för mycket om nätterna, därför kan jag inte sova. All skit kommer upp i huvudet och det blir för mycket. Och mina sömntabletter är ju rena Placebo skit. Har sagt till min psykolog och min läkare massor av gånger att jag behöver antingen en starkare medicin, eller en högre dos. Men de lyssnar inte. Fick ställa in mötet med psykologen igår för att jag inte sovit, men ska dit imorgon. Då ska jag få veta lite svar på hur mitt test på över 500 frågor gick. Ska vara där klockan elva, så om jag inte sover inatt vet jag inte vad jag gör. Kommer vara tvungen att gå dit som en jävla zombie. Man kan ju undra när fan jag ska få träffa en läkare egentligen. Min läkare har ju semester några veckor till, men jag tycker jag kan få träffa en annan läkare medan han är borta, men tydligen går inte det. Psykironin alltså...

 

Kommer spendera kvällen framför datorn och bara tråka. Är orolig för mormor också, hon har varit på sjukhuset i några dagar och det är inte det minsta bra. Vill inte förlora mormor, hon betyder alldeles för mycket för mig.
Känner att jag varit en jätterolig människa att vara omkring, tycker faktiskt synd om lilla Kalaspuff som fått stå ut med mig. Man kanske borde isolera sig trots allt. Kanske vore bäst för alla.