Imorse blev jag väckt av att Angel slickade mig i ansiktet och trampade med klorna på min hals. Hon har sovit hos mig hela natten men hon är väldigt tyken mot Zelda, ska morra och fräsa rejält. Stackars Zelda har sovit under sängen på sin rosa kudde och jag tror inte hon fått äta så mycket heller för Angel sitter och äter nästan hela tiden, och när hon ska dricka tar hon ner hela tassen i vattenskålen och dricker dropparna från tassen.

Jag har i alla fall klippt Angels klor då de var sylvassa. Det gick bra, Zelda är däremot omöjlig att klippa klorna på men mamma var här och klippte dem i fredags.

Jag vet inte riktigt hur det ska gå, för Angel verkar vara rädd för Zelda och Zelda gör tappra försök till att få busa med Angel, men Angel ser busen som hot och fräser och morrar till svar. Jag hoppas de vänjer sig vid varandra och att de förstår att ingen av dem är farlig. De är fina i alla fall, mina små troll.

Alla bilder kommer från min Tumblr. Eftersom min blogg är rätt så bildfattig då jag inte har någon ork till fotografering så lånar jag några bilder från Tumblr sålänge :)

 

Det här är Angel. Hon blir min på söndag. Det ska bli så fint att få en kompis till Zelda och jag är så glad över att få en till kisse!

Dryga svar från Vänersborgs psykiatrihandläggare. "Chansen att du får flytta till ett psykiatriskt boende är väldigt liten" sa hon. Bara för att jag har boende stöd en gång i veckan och inte mer, då tycker hon inte jag är tillräckligt i behov av hjälp. Jag fattar inte vad boendestödet har med det hela att göra. Dem avgör ju inte hur jag mår eller vad för slags hjälp jag behöver. Dem kan ju inte göra något åt min depression, ångest och mitt självskadebeteende. Jävla idiot kommuner.

Jag blir så trött på socialtjänsten. De säger att de ska hjälpa mig med ett psykiatriskt boende, sedan idag när jag ringer för att min handläggare inte svarat på mitt mejl jag skickade för flera dagar sedan så säger hon att jag inte alls står i kö, för intyget från min äckel-läkare inte är tillräckligt. Jag förstår inte, bara för att min läkare fått för sig att det handlar om att bo där livet ut behöver han ju inte skriva dåliga intyg för det när jag själv samt min psykolog och min kontakt inom vanliga öppenvården beslutat att jag behöver det.
Hon på bistånd, Kristina, sa att om läkarintyget är tillräckligt bra så kanske det blir bättre, men hon sa ändå att jag får räkna med några års väntetid. Därför ska jag ringa till Vänersborgs kommun och prata med dem om boenden där, för det måste ju finnas något slags hopp. Men just nu ser det mörkt ut. Jag hatar psykiatrin, den ställer bara till med problem för mig.

Idag har jag varit på sånt otroligt städhumör så jag har städat ur badrumsskåpet, skåpet under vasken och dammsugit och gjort i ordning på köksbordet och hyllorna. Ändå ser det inte rent ut, så jag får väl se om det håller i sig tills imorgon så jag får göra om det. Ibland älskar jag att städa, det kan vara riktigt roligt, lite som magi när det går från smutsigt till rent sådär genom bara lite skrubb.

Agria ringde förut, då Kattjouren hade ringt dem och bett dem ringa upp mig. Så nu är Angel försäkrad, men det fattas fortfarande transport. Jag kollar med jämna mellanrum in på Kattjourens Facebook för att se ifall någon skrivit att den kan köra, men ingen har hittils. Folk har delat och det känns bra i all fall. Jag hoppas det finns någon som kan tänkas köra pluttan hit.

Nu väntar medicin i mörkret. Klockan är tio i åtta och det är mörkt redan i september. Vart är årstiderna påväg?

En av de helsvarta kattungarna heter Esmeralda, och jag har tingat henne. Jag ska få hemskickat adoptionspapper att skriva under och sedan ska det fixas med transport från Skåne och hela vägen till Trollhättan. Jag hoppas innerligt att det finns människor där ute som kan transportera sötungen, så att jag faktiskt kan adoptera henne. Blir hon min ska jag döpa om henne till Angel, då det namnet på en helsvart katt alltid varit min dröm. Jag tror Zelda kommer må bra utav en kattkompis och jag håller nu tummarna att det hela går vägen!

Laddar ner Mysteriet På Greveholm, ser fram emot tvåan och känner att jag är glad som faktiskt fick se den här julkalendern när den sändes 1996. Det är min absoluta favorit av alla julkalendrar jag sett, och det ska bli mysigt att få se på den igen.
Jag hoppas tvåan är lika bra eller i alla fall någorlunda. Ser ni fram emot Mysteriet på Greveholm 2? :)

Framsteg hos psykologen igår. Vi ska börja med det konkreta, ta tag i resten sen. Det första vi ska göra är att hitta ett boende, det andra är att hitta medicin som fungerar för mig, eftersom mina mediciner aldrig fungerat.
Vi ska se om man kan söka boende i närliggande kommuner, om det nu inte kan bli det boendet i centrum. Men med tanke på vad hon från bistånd sa när hon ringde så verkar det som chansen att få komma in där är otroligt liten. Två år, minst, sa hon.
Och Ulla sa att hon höll med mig, två år är en evighet och vi måste få ordning på ett boende så fort som möjligt. Vi väntar fortfarande på att BUP ska skicka alla testresultat från utredningen jag gjorde där, de har fortfarande inte gjort det så Ulla skulle be sekreteraren ringa dem och fråga vad som tar sån tid. Det är flera veckor sedan vi skickade in att vi ville ha pappren, men allt tar sån jävla tid i detta samhälle.

Jag ska förmodligen även förflyttas till psykosmottagningen helt. Ulla tror jag kan få bättre hjälp där än på vanliga öppenpsykiatriska mottagningen. Hon sa att jag nog märkt att det tar dubbelt så lång tid för dem på vanliga mottagningen att göra något som de på psykosmottagningen också skulle kunna göra. Det stämmer.

 

Jag fick hem en kopia på mitt nya sjukintyg igår. Återigen har min läkare skickat det till Försäkringskassan och inte soc som det ska skickas till. Blev så förbannad att jag skrek och mamma tittade på mig, men även hon tycker illa om läkaren så hon sa att det är nog bäst hon håller sig undan honom, annars kan det sluta illa.
I sjukintyget står det saker som dessutom inte stämmer. Det står att jag går i psykoterapi, vilket jag inte gör. Jag går endast psykologutredning. Det borde han veta, men det gör han uppenbarligen inte. De har ingen koll på någonting i psykiatrin. Ingen koll alls.

Sakta men säkert börjar jag tycka mer om Ulla. Trots att hon fortfarande förnekar att hon kallat mig kroniker så verkar hon ändå försöka ge mig någon slags hjälp. Hon beräknade att det lär ta omkring en månad innan vi kan komma fram till en slutgiltig diagnos. Det hela hänger först och främst på pappren från BUP, men även en sammanfattning av de test jag fått göra hos Ulla. Vi ska gå igenom punktlistor och sen när allt sådant är gjort ska hon skriva en sammanfattning och efter det är vi klara med utredningen. Det ska bli intressant att se vad vi kommer fram till. Det ska bli skönt att slippa dessa utredningar, då detta är min tredje. Vi får vänta den där månaden och se. Det ska bara bli så himla skönt att få det gjort.

Många muggar rabarber/vanilj te stundar. När man druckit Yellow Label i två dagar så längtar man efter te som faktiskt är gott.

Ännu ett sjukhusbesök och inläggning. Är hemma nu, vilket känns bra.

Allt för ofta går jag in i mig själv. Alldeles för djupt, onårbar, okontaktbar. Jag bara är där, djupt inom mig själv, ensam med alldeles för mycket tankar snurrandes runt.
Jag är långt ifrån hur jag verkar. Vid första ögonkastet ser jag kanske ut som vem som helst, fast ändå inte. Det syns inte utanpå hur jag fungerar inuti, var det någon som sa en gång. Jag minns inte varifrån jag hört det, läst det, men det är irrelevant. Det är ett bra citat, som stämmer på så många. Man kan aldrig se hur någon känner, man kan aldrig veta vad för sorger vi bär på med bara ett ögonkast. Alldeles för ofta stänger jag in mig själv i min egen värld, låter ingen komma in, knuffar bort alla som försöker. Jag stänger ute folk, jag använder min igelkottsmetod, visar taggarna utåt. För hur skulle det bli, om jag lät andra se kaoset jag bär på, sorgerna i hjärtat och dela med mig av tankarna som plågar? Det är bäst att inte ta reda på det, bäst att låta saker och ting vara som de är.

Jag skriver mycket om dagarna. I bloggarna, på boken. Jag tror jag skriver i försök att hitta ett lyckligt slut, men för varje dag som går blir det allt svårare att tänka klart, allt blir diffust, flyter ihop och kvar finnas bara kaos. Kaosflickan, flickan med tigerränderna. "Du älskar leoparder, men du är randig som en tiger."

Stjärnängeln, en vacker metafor för något som inte är vackert alls. Stjärnängeln lyser på himlen av självdestruktion, Stjärnängeln planerar sin egen död och Stjärnängeln kommer aldrig få ett lyckligt slut. Stjärnängeln är kroniker och kommer aldrig att må bra.
Och med rakblad i hand, musiken i hjärtat och tankar i brand lever hon. Hon, den trasiga. Hon som bara är, hon som bara finns utan att riktigt existera. Hon som är jag, som aldrig kommer till att bli hel. Fragment av det som en gång var men som aldrig mer kommer vara. Hon saknar mycket, denna Stjärnängel. Hon saknar sånt som gått förlorat, som tiden har tagit ifrån henne. Hon lever, men inuti är hon lika svart som Döden. Kanske är hon Döden, för han kallar hennes namn i natten. En dag finns hon inte mer, en dag är hon borta. Då har hon äntligen fått frid. När, var, hur, varför... Hon har svaret på alla dessa frågor. Och hon kommer att dela med sig, när tiden är inne. Men hon väntar, väntar på slutet. Hon är inte rädd, hon är trygg vid tanken. Att äntligen få bli en av alla stjärnor, en av alla änglar. Hon tror inte på änglaskap, men det låter så vackert, så poetiskt, att säga att man blir en av dem. Man behöver inte tro för att tänka, man behöver inte veta för att förstå. Saker bara är, precis som Stjärnängeln. Ingen kommer riktigt förstå sig på henne, aldrig någonsin. Men det är okej. Det är bara så det är.

Det här är en otroligt fin kommentar. Tack, det är snällt av dig. Kram.

Idag är det den tråkiga tvättdagen. Tvätten ligger i maskinen och blir ren, medan jag sitter här dödstrött och inte alls vill vara vaken trots att klockan är tolv.

Zelda är snuttig och det är mysigt. Jag älskar henne något ofattbart. Hon har fått tjock och go vinterpäls redan och hon växer så det knakar om det. Jag undrar hur stor hon kommer bli när hon växt färdigt, jag kan tänka mig att hon kommer bli en stor och ståtlig kisse. Min lilla prinsessa.

Jag har nu skrivit åttiosex sidor i min bok, men jag måste kontrolläsa den snart för det känns som jag förklarar vad saker och personer är allt för många gånger. Satt och läste igenom lite igår mellan skrivandet och jag hade mycket riktigt skrivit flera gånger om samma sak, så jag fick radera och skriva något annat.

Dagarna är sega och tråkiga, men de flyter på och byter av varandra trots allt. Ibland känns det som jorden slutat snurra, men sedan märker man att den minsann visst rört på sig i sin bana kring solen.

Mina dagar går i all enkelhet ut på att sova länge, se på Buffy och skriva. Jag har vant mig in i den rutinen, men det gör inte dagarna mindre långa för det. Jag ska få förlängt sjukskrivningen återigen så någon gång snart kommer min kontaktperson på öppenpsyk att kontakta mig och berätta när intyget är skrivet och skickat till soc. Jag skulle veta vilken köplats jag har till det psykiatriska boendet, men jag vet inte vem jag ska kontakta gällande det. Det känns bättre att veta sin köplats än att gå och vänta på ingenting. Om jag får veta min plats kan jag åtminstone tänka ut hur lång tid det kommer ta, om jag nu skulle få en lägenhet där. Är det fler än fem före känns det ganska hopplöst, men med tanke på vad som sades på informationsmötet är det lång kö och jag kan bara tänka mig att jag ligger alldeles för långt bak i kön för att få en plats på ett väldigt bra tag. Alldeles för långt tag.

Jag ska göra en mugg blåbärste och sedan vet jag inte vad jag ska hitta på. Det återstår över en halvtimme på tvättiden, så jag har gott om tid till att göra ingenting alls.
Jag skriver vid ett senare tillfälle och önskar alla en bra dag.

E: Skulle du inte kunna lägga upp en bild på hur din nya frisyr ser ut? c:

Hej E. Jag trivs inte alls i den här frisyren så jag tänker inte lägga ut bild på den på ett bra tag framöver. När håret växt ut lite och inte ser så otroligt tantigt ut kan jag lägga ut bild, men i nuläget är det så otroligt fult att jag inte tänker visa det. Hoppas detta är förståligt.