Vid fem-tiden i eftermiddags gick min högra örsnibb av från fästet mot brosket. Ser bedrövligt ut. Fick panik, ringde sjukvårdsrådgivningen och de kontakte jourcentralen som jag fick åka till. Väl där fick jag vänta i typ en och en halv timme, trots att de på sjukvårdsrådgivningen sa att det var akut och stressade mig. Utan pengar att åka för eller att ringa för, fick jag i alla fall tag på min syster som kontaktade mobila teamet som körde mig till jourcentralen. De trodde det var självorsakat, och jag blev så irriterad. Vem fan gör sönder sitt öra så med flit?

Träffade en sjuksköterska, som inte visste vad hon skulle säga. Hon hämtade en läkare, som inte heller visste vad han skulle göra. Dessutom var han riktigt otrevlig.
Fick en remiss till akuten, så åkte sjukresa dit. Fick vänta ca 1 timme på min tur, träffade en trevlig öronläkare vid namn Carl som ska ringa mig imorgon, för han kunde inte göra något ingrepp med den utrustning de hade tillgänglig. Han ska skära bort sårkanterna, och sedan skjuta laserstrålar mot blodkärlen när de kommer börja blöda. För Guds skull hoppas jag få bedövning!
Fick inte åka sjukresa hem, för jag var tydligen inte berättigad det. Fick tag på mamma som var snäll och skjutsade hem mig, och hon kommer även låna mig en hundralapp så jag kan köpa bussbiljetter till och från sjukhuset imorgon.
Vill bara gråta, så hemskt mitt öra ser ut. Men tårarna vill inte infinna sig. De gömmer sig någonstans långt bort.

Vet inte när jag ska åka imorgon. Carl visste inte heller, han skulle ringa under antingen förmiddagen eller eftermiddagen. Hoppas på förmiddagen, för eftersom jag får åka buss kommer det ta lite tid att ta sig till sjukhuset plus att jag ska hitta avdelningen också.

Usch, vilken salig röra jag hamnat i. Känns superäckligt att ha ett stort failat öra. Hoppas de kan sy ihop det bra...