Idag fyller Zelda ett år. Tiden går alldeles för fort! Stort grattis till min älskade lilla misse!

Idag var jag på Överby med min syster och Emma. Köpte ett par nya Converse, svarta. De gula fanns bara i storlek 35, och det hade jag när jag var typ.... 6 år? Så det fick bli svarta. FUCK IT JAG SOM VILLE HA GULA ELLER MARINBLÅ.
Aja, syster bjöd på mjukglass och så satt vi i solen, i de kalla vindarna och hade det awesome. Nu sitter jag här med min andra grogg för kvällen, och om en timme kommer hemvården med mina mediciner. Great.

Nu ska jag tjöta skallen ur Mattias på MSN, haha. Han borde vara van nu. Pusshej!

Jag tror att folk har missuppfattat det hela lite. Har fått många kommentarer som säger: "hoppas du kan må bättre igen" eller "det går att må bättre igen". Grejen är att det aldrig har varit bra, så det finns inget "igen".

Vill även skriva att min dag i Göteborg med bästa sällskapet varit enormt bra. Köpt en kaptensmössa, silvertoning, ätit på Pizza Hut, varit på Rockbaren för första gången, träffat awesome folk där, samt träffat lite folk här hemma när vi kom hem. Varit super verkligen, och vi ska åka till Rockbaren fler gånger, lätt!

Var även en 42 åring som stötte på mig, och frågade om jag tyckte det var för stor ålderskillnad. Jag svarade att ja det tyckte jag. Sen ville han ha mitt nummer, och sprang runt och frågade folk efter en penna så han kunde skriva ner det. Självklart angav jag inte mitt riktiga nummer, utan hittade på något. Läskigt folk det finns alltså!

Nu har både Emma och Zelda däckat, såhär dags på morgonen. Själv kan jag inte sova, jag är inte trött.
Om en timme kommer hemvården med mina mediciner, så jag lär ju vara vaken då. Sen ska jag köpa två blekningar till idag, så att håret kan tonas silver sen. Ska vänta till på på tisdag innan jag bleker igen, så håret får vila lite. Blekte det för andra gången i fredags, så det får vila ett tag till.

Nu tråkar jag runt, för inte en jävel är vaken på MSN eller Facebook, i alla fall ingen som skriver till mig. Men big surprise där, är aldrig någon som skriver till mig på Facebook typ. Fick några grattis i fredags, det var fint, men utöver födelsedagar får jag aldrig något i princip.

Min rygg gör ont, och jag har spenderat kvällen och sitter fortfarande, i min nyinköpta Broder Daniel tröja. Är så glad att jag äntligen köpt en! Den är superfin!

Nu ska jag leta socialt folk. Hej då.

Och så blev man äldre, bara sådär bompang. Ännu ett år har gått förbi sedan den senaste födelsedagen. Jag känner mig precis likadan, men jag hoppas att dagen blir fin.

Jag hatar mig själv. Jag skadar mig själv. Jag vill inte finnas här. Och jag står för det. Ingen jävel i världen kan ändra på det.
Jag har inte valt att bli deprimerad, att ha ångest, att behöva må så dåligt att endast rakbladen kan hjälpa. Jag har inte bett om att må såhär. Jag bara gör det. Och jag vet inte varför. Det bara är så. Jag skäms inte för min självskada, jag har accepterat den för flera år sedan. Den är en del av mig, en del jag hatar, men som jag samtidigt finner tröst i. Det finns ingen medicin som hjälper mot det jag har. Jag har prövat en jävla massa olika preparat, inget har funkat. Jag har prövat DBT, det har inte hjälpt. Jag kan inte ens få en diagnos, för jag är tydligen för "svår" att diagnostisera. Jag får så kallad "hjälp" från psyikiatrin. Jag får inte ens ta hand om mina egna mediciner, och så har det varit sedan 2009. Men hjälper psykiatrin mig? Nej. Det går inte att hjälpa någon, som inte kan bli hjälpt. Jag tror inte på hjälp, och för att bli så kallat "hjälpt" ur psyksjukdom så måste man vilja det, säger dem. Men hur kan man vilja, när man är född trasig? Jag vet ju att det inte finns någon hjälp. Min läkare är en idiot, han har aldrig "tid" att träffa mig, jag har haft ett flertal olika psyk kontakter, men de har inte hjälpt mig ett dugg. Jag mår sämre idag än jag gjorde förr. Jag mår sämre av den så kallade "hjälpen" jag får. Mina psyk kontakter har aldrig något vettigt att säga. När jag skulle utredas på nytt för diagnos, så kallade min dåvarande psykolog mig "för svår att utvärdera". Jag har kvar mina diagnoser från BUP, men vuxenpsykiatrin tror inte diagnoserna stämmer. Men kan de diagnostisera mig rätt? Nej. Hur kan man vara för svår för en jävla diagnos, eller flera? Det finns tydligen inte ens ett fack för mig. Jag tycker inte synd om mig själv. Man kan inte tycka synd om någon man hatar. Och jag hatar mig själv. Det vet nog alla som läser min blogg, men jag tror ingen riktigt fattar att det verkligen är så det ligger till. "Visst, alla har någon slags form av självhat" tänker ni väl. Det är säkert sant också. Men att verkligen hata sig själv rent, att inte känna annat än hat mot sin personlighet, sitt yttre och sina känslor, tankar, ja allt, det är en helt annan sak än att ha till exempel en liten nojja över att man är tjock. Självhat är något som inte många förstår sig på, förutom de som faktiskt lever med det.

För snart två veckor sedan gjorde jag ett nytt självmordsförsök. Det är något jag inte berättat för er som läser denna blogg. Men nu skriver jag det, för jag skiter fullständigt i vem fan det nu är som läser. Jag är jag, det kommer jag alltid vara. Vem jag är, det är en fråga jag nog aldrig kommer få besvarad. Men jag står för den jag är, för det jag gör, för hur jag mår. Jag står för mina tankar, åsikter och känslor. Jag är less på allt. Jag vet hur jag vill ta mitt liv. Jag vet så väl, för det är enda sättet för mig. Jag tänker inte hoppa framför ett tåg och bli massakrerad, eller hänga mig och bli blå i ansiktet. Jag tänker dö på mitt sätt, vilket jag kommer hålla för mig själv för just det angår ingen annan än mig själv.

Jag har fått så jävla mycket elaka kommentarer på mina bloggar, men vet ni vad? När jag tänker tillbaka på hur mycket de sårade mig, så vet jag, att de som sitter och skriver sådana kommentarer varken har hjärta eller själ. Att tracka ner på någon för att den mår dåligt, är som att injicera gift i någon. Man tar åt sig så jävla mycket, men man försöker göra allt för att hålla tårarna borta. Man behöver inte mer skit från andra än man redan får. Sneda blickar när man går i t-shirt och shorts under varma dagar, för att man har en massa ärr och färska sår, eller konstiga kommentarer för allt man säger är svart eller saknar mening. Man tappar allt som andra kallar viktigt när man mår psykiskt dåligt. Allt som för andra är självklart blir osäkert, man måste tänka före handling. Och det finns inget som helst vett i att vara elak mot andra. Att sprida virus i vilsna själar. Jag fattar inte vad man får ut av det? En kort tids tillfredställelse, eller en livslång skadeglädje? Man mår ju knappast bra om man håller på så. Då är man hjärtlös, och har en själ som är förruttnad.

Det blir ett jävla långt inlägg, men det bryr jag mig inte ett dugg om. Det här är min blogg, jag skriver vad fan jag vill. Har du något emot det jag har att berätta, dela med mig av, så kan du välja att inte komma hit. Det är ditt eget val att besöka, och det är inte mitt fel på något sätt om du tar illa vid dig av mina ord. Jag är ärlig. Jag har alltid varit ärlig. Jag ljuger bara om saker jag skyddar, men vem fan gör inte det? Det är inte direkt så att man berättar för någon när, var och hur man tänker ta sitt liv. För vad händer då? Jo, man blir inlagd på sluten avdelning. Man berättar inte för folk man tycker illa om att man gör det, för det gör man bara inte. Det hör till sunt förnuft. Man får inte ut något av att såra andra. Det är bara sjukt. Det om något är sjukt.

Jag kallar inte mig själv för sjuk. Vården kallar mig psyksjuk, jag kallar det för psykiska besvär.
Jag var tretton år första gången jag skadade mig själv medvetet. På fredag fyller jag tjugo. Jag kom i kontakt med psykiatrin först som sextonåring, för ingen såg hur ledsen jag var, hur dåligt jag mådde. Ingen såg mina självskadade armar, för jag var så bra på att dölja skadorna.
Med åren blev självskadan värre. Ytliga sår blev till djupa. Först när jag tog min första sjukhusrelaterade överdos förstod folk att jag menade allvar. Då var jag sjutton år.

Vart jag vill komma med det här inlägget vet jag inte. Allt behöver inte ha en röd tråd. Jag vill bara skriva av mig av det jag tänker. Imorgon ska jag träffa min psykolog, och det är inte något jag ser fram emot. Jag ser inte mina besök till öppenvården mer än som slöseri på pengar. Jag får ju ändå ingen som helst hjälp. De erbjuder ingenting. Jag skulle pratat med min läkare för flera månader sedan om mediciner, men har det blivit av? Nej. Han har aldrig tid. Min psykolog skulle ordna ett läkarmöte med en annan läkare, som tillhör psykosmottagningen där jag så kallat "utreds" för psykossjukdom, men vad gör vi? Utreder vi något? Nej. Har jag fått prata med den nya läkaren? Nej. Det var i mars jag skulle fått en tid, men jag fick aldrig någon. När jag blev inlagd på intensiven förrförra veckan bad personalen på den slutna psykiatrimottagningen öppenvården om jag skulle få prata med en läkare snarast. Har det blivit av? Nej.
Vår "utredning" ser ut såhär: jag har fått svara på ett fåtal frågor. Våra samtal går i princip ut på att prata om det som sker här och nu, hur jag känner mig sen sist vi träffades och inte mer än det. Det kallar jag inte hjälp, det kallar jag kallprat. Jag har dessutom, eftersom jag inte tycker om psykiatrin, sagt redan från början att jag inte vill ha några samtal. Men jag tvingas till det. Går jag inte dit så får jag betala 100kr i avgift, men ingen vill lyssna på mig när jag säger att samtalen inte ger mig något. De säger bara "någon form av samtal måste du ha, så är det bara" men det är ju faktiskt mitt liv, och jag ska få välja själv vad jag vill göra med det.

Är så jävla less på all skit nu att jag inte vet vad jag gör. Psykiatrin är ett stort skämt, precis som jag. Min existens är inte viktig på något sätt. Men jag väntar. Jag väntar på rätt tillfälle. För jag vet hur det ska sluta. Jag vet bara inte när.

Köpte en jättefin klänning idag som jag ska ha på min födelsedag. Nu är pengarna från mormor slut.
Kollade även på Converse, men det fanns bara röda, svarta, vita och gula. De marinblå fanns bara i låg modell, och jag vill ha ankelhöga. Funderar på de gula, har velat ha gula också. Vill ha alla färger på Converse, det är absolut min favoritsko. All Star. Men men, man får köpa när man har råd, vilket är sällan. Men mina lila och röda har ju börjat gå sönder, så jag behöver ju nya. Synd att de inte hade ankelhöga marinblå. Men det får bli de gula.

Har förövrigt haft en fin dag med Emma. Vi spelade lite PC-spel hos henne efter en tur till Överby. Sedan gick vi till en park, gungade en stund och sedan drog vi hem till Emmas vän Viktor och där var även Viktors kompis Markus. Var trevligt.

Fruktar dock ett visst samtal jag förmodligen kommer få imorgon. Jag är ganska säker på att jag kommer få en utskällning, för när den som ringde idag ringde så lät hon väldigt arg. Och jag sa att jag inte kunde prata för jag satt på bussen till Överby. Inte mitt fel att hon och company missköter sitt jobb. Jävla svin allihop. Hatar allt som har ordet "vård" i sig.

Har haft en fin eftermiddag och kväll med Emma. Hjälpte henne färga håret (svart) och så spelade vi Super Mario och Tomb Raider 2. Äntligen har jag kommit någonstans i det spelet! Måste varit Emma som förde lite tur med sig.

Imorgon blir det psykologen, sedan Försäkringskassan, och slutligen Överby. Måste införskaffa mig en ny puderpuff och sedan blir det väl att kolla de olika butikerna och bli lite sad eyed för att man inte har råd med allt fint.

På fredag kommer familjen hit och firar min födelsedag. Vi ska äta prinsesstårta med rosa marsipan och umgås en stund. Vet dock inte hur alla ska få plats, jag har ju inte direkt någon stor lägenhet.

Förövrigt är jag förbannad på både hemvården och psykiatrin. Enligt hemvården hälsar dem inte på mig när de kommer, för att det inte står i "handlingsplanen", som de säger att jag disskuterat fram ihop med min läkare. Jag har för det första inte ens haft något sådant samtal med min läkare, och för det andra är det väl rent sunt förnuft att man hälsa på folk man besöker? Speciellt när man vet att de mår dåligt. Denna värld, detta samhälle, denna stad... Suck säger jag bara.

Nu ska jag rota fram något att äta. Sedan ska jag vänta på att min emulator till Nintento laddats ner, så jag kan spela gamla Nintendo spel.
Uppdaterar imorgon. Vi hörs.

Imorgon köper jag två blekningar, på onsdag ska jag köpa silvershampo. Mitt är slut, men det har varit min trogna vän sedan 2010. Fan vad länge 400ml kan räcka egentligen, jag menar, jag har ju varit blond större delen av tiden.

Ska, som jag säkert tidigare nämnt, till Göteborg på lördag för att shoppa och sedan fira födelsedagen i efterskott på Rockbaren. Ska kolla om Shock har någon hårfärg där jag kan köpa. Tror faktiskt det blir silver igen. Det är riktigt fint tycker jag. Sen har jag ju nytt löshår också, som jag tänkte sätta i på vänstersidan, och då kan jag kanske göra rosa dip-dye på det. Rosa och silver är fint ihop!

På tisdag ska jag dra med mig syster till Överby, och köpa ett par nya skor. Blir marinblå Converse, om dem har marinblå. Annars funderar jag på dem med amerikanska flaggan, dem är också snygga. Men helst vill jag ha marinblå.

Mormor skickade min födelsedagspeng idag, så jag får den förhoppningsvis imorgon. Annars kan jag inte köpa någon blekning. Är som vanligt luspank sen ett bra tag tillbaka, så jag hoppas det kommer ett litet kuvert med posten imorgon.
Kanske färgar Emmas hår imorgon också, eller så blir det på onsdag. Det beror på om Emma tränar imorgon eller inte. Men det ska bli fint, hon ska även följa med till Överby på onsdag, och det är alltid trevligt med sällskap. Speciellt superbra människor som Emma!

Måste lämna in papper till Försäkringskassan och soc också, men FK tar jag på onsdag, när jag ändå är ute. Ska vara hos psykologen klockan elva och sedan tar jag kanske Försäkringskassan innan eller efter Överby. Spelar inte så stor roll, men kanske är bäst att ta det innan ifall det blir roligt på Överby och drar ut på tiden. Ska ju bli fint väder också.
Pappren till soc ska jag posta imorgon, om nu pengarna kommer, för då ska jag ju ändå gå till ICA, och där finns brevlåda. Känns jävligt onödigt att gå hela vägen dit bara för att posta ett brev.

Min externhårddisk levde idag. I max tio minuter, sedan dog den igen. Hann i alla fall föra över alla dokument, de flesta bilder, några filmer och några videos på Abbe, Hebbe och Tex. Hatar att den ska strula så som den gör. Men så blir det när man har en sladd-galen katt. Fast nu har hon inte bitit på några sladdar, var mer i början när jag precis köpt henne hon höll på med det. Men då var hon ju inte så gammal heller, och tänderna växte antagligen. Men både externhårddisken och mobilladdaren laggar på grund av att hon bitit på dem. Men jag kan inte vara arg på henne. Hon är mitt allt.

Syster har kollat upp några särskilda boenden åt mig, då det pratas om att jag behöver flytta till ett område med personal dygnet runt. Inget behandlingshem eller så, utan man har sin egna lilla lägenhet, men det finns personal i området. Det är speciallägenheter för folk med psykiska svårigheter. Ska få veta mer på onsdag när jag träffar psykologen. Ska bli spännande att höra vad hon har att säga. Är säkert inget för mig, jag menar, jag och regler och sånt går inte ihop. Men låter de mig vara ifred så går det bra.

Nej nu blir det en väldigt lång text här, så får väl avsluta. Nu väntar jag på att säsong 4-7 av Buffy ska laddas ner klart, så jag kan fortsätta se på det. Säsong 3 är slut. Har i och för sig Relic Hunters att se på, men Buffy är miljarder gånger bättre. Men jag sitter typ och gråter till varje avsnitt. Har blivit så satans känslig...

Anyway, vi hörs.

Dagarna spenderas med Buffy och Relic Hunters, mängder med vaniljte och en förbaskad hårddisk som vägrar funka - ännu. Ska köpa en ny sladd till den och hoppas det hjälper. Annars dör jag lite. Det flesta kan man ju ladda ner igen, men min bok kan jag inte få tillbaka. Och jag vägrar skriva om den igen, för det har jag redan fått göra en gång. Suck.
Nu blir det Buffy och te resten av kvällen.

Var ett tag sedan jag skrev. Varit borta och sådär.
Idag la min externhårddisk ner igen, dvs att den inte vill ansluta till datorn. Hatar när den gör så, spelar ingen roll vad man gör så vägrar den. Har allt där, bilder, musik, filmer, dokument... Ska försöka tills den behagar funka igen. Vilket man aldrig kan veta när det blir.

Har bestämt att jag ska göra något nytt med håret. Exakt vad vet jag inte riktigt, men ska börja med att bleka det i alla fall.
I fredags hade jag (utan att jag ens minns det) beställt hem lite saker. B.la blont löshår, löshårslim, två kulor med vit sten till mina kindpiercingar samt en ny svart septumring, vars kula är enorm så det ser mer eller mindre ut som man har Hitler-mustach när man har i den, så den ska jag inte använda. Kan inte skicka tillbaka den heller, eftersom jag öppnat förpackningen. Det är dumt när jag gör saker jag inte kommer ihåg. Löshårsgrejerna gick på 800 något, men det hade jag valt att betala i augusti, så det är inget jag behöver oroa mig för just nu. Men piercingsmyckena ska jag betala i slutet av maj, så där ryker strax över 200kr. Fan. Ska köpa ett par marinblå Converse också, med pengarna jag får när jag fyller år. Och så vill jag hemskt gärna ha en sån där officer hatt de har på Shock. Dem är så snygga! Har jag pengar över ska jag lätt köpa en sådan.

Nu har jag ingenting att göra. Kan varken lyssna på musik eller se film. Satans jävla hårddisk... Får kämpa vidare med den. Någon gång måste den ju funka.

Sitter och glor dessa videos, fast fler då. Dör typ åt hur skön AjiN är!

Idag är jag på dåligt humör. Vet inte varför, det bara är så.
Stirrade ner på golvet under hela mötet med psykologen, blev irriterad på vissa av hennes frågor och snäste åt henne då och då när jag blev riktigt irriterad.
Väl hemma gick jag och la mig, vaknade för någon timme sedan, och jag är på dåligt humör än. Riktigt arg och irriterad över minsta lilla sak.

Har gjort en ny design, som jag snart nog kommer spy över. Vill slå någon, riktigt hårt. Denna dag är inte bra.

Är superuttråkad, har storstädat, sovit en del under dagen, kollat massor av Buffy avsnitt och nu sitter jag här och har inte en  aning om vad jag ska hitta på. Huvudvärken är på mig igen, att den aldrig ger med sig.

Imorgon ska jag till psykologen, sen ska jag till kuratorn på onsdag. Och träffa Emma på också, om det blir fint väder och vi fortfarande vill då på onsdag. Men det tror jag nog.

Lyssnar på awesome musik och funderar på att göra mig några sojabullar. Så får det bli. See ya.

Oj, jag har haft en superbra dag! Det började med att jag och Emma åkte till Göteborg, och gick runt i Slottsskogen och fotade, klappade hästar och lamm. Såg en älg som såg ut att dansa och som var väldigt social. Det var soligt och fint, men blåste alldeles för mycket.
Efter Slottsskogen kollade vi b.la Shock, och jag vill ha hela affärens sortiment. I princip allt blev till "åh, den vill jag ha!" eller "OMG, jag dör så fin!"
Vi åkte hem med kvart över fem bussen, och efter det gick vi hem till mig en snabbis för att sedan dra till N3 och gå på indie-spelning. Dock var vi en timme sena, så vi missade bandet vi egentligen skulle velat se, men det blev bra ändå. Dock var det ingen höjdare där så vi åkte till stan och gick sista biten hem. Har gått hela dagen typ, och det känns bra. Har skrattat massor och gjort lite hyss tillsammans med Emma, hoho. Vi är sådana rackarungar you see.

Nu sitter jag hemma, med Zelda på hyllan ovanför bordet och så skakar jag för det är så kallt. Bilder från Slottsskogen kommer i nästa inlägg :)

Sammanfattning: Awesome dag!

Åkte till sjukhuset, men skickades hem för att örat läkt såpass bra som det gjort. Skulle det bli värre så ska jag höra av mig, men läkaren tyckte det såg så fint ut och sa att han nog skulle gjort det sämre om han började skära loss sårkanterna för att sy ihop, nu när kroppen redan håller på att bilda ny vävnad. Fick åka hem, och sen dess har jag sovit. Var så förbaskat trött att jag stängde av alarmet imorse, och vaknade fem i nio, när jag skulle vaknat sju och tagit åtta bussen. Fick verkligen skynda mig allt jag kunde och kom precis fram i tid. Sen när jag kom hem sov jag till halv fem ungefär, sen dess har jag suttit framför datorn och segat. Kvällen bjuder på ännu ett Buffy-maraton, precis som gårdagen. Bara att igår satt jag precis hela dagen och kollade avsnitt efter avsnitt. Satan vilken bra serie det är. Åh.

Nu ska jag göra sojabullar med brunsås. Vi höres.

Gå upp tidigt imorgon, ta bussen, åka till sjukhuset och sy ihop örat. Försov dig inte!

Har grillat sojakorv på engångsgrill ute på Spikön tillsammans med bästa sällskapet. Var supertrevligt och jag har haft en bra eftermiddag och kväll. Vädret var kanoners och det var super allting.
Imorgon ska jag ta stygnen och sen har jag inget annat för mig. Lär bli en seg dag imorgon.

Nu är jag trött och allmänt seg i huvudet, så ska snart gå och lägga mig. Ska nog se ett avsnitt av Buffy innan.
Ohwell, men god natt.