Har precis kommit hem efter besöket hos psykologen. Hon har gått igenom mitt test, och baserat på testet lider jag av psykossjukdom, men eftersom det inte enbart är ett test som fastställger diagnos, utan även samtal och andra tester, så tror inte min psykolog att psykos stämmer in.
Jag fick även veta att jag är extremt stresskänslig, vilket gör att jag känner mer än de flesta andra gör. Och så är jag kroniker, dvs mina problem kommer aldrig försvinna utan de kommer vara livet ut. Det känns ju sådär, men kom inte precis som en överraskning.

Nästa vecka ska jag göra ett ADD test, och veckan därpå ska jag testas för Aspergers. Eftersom ingen diagnos är självklar i mitt fall, utan jag verkar ha lite av varje, så ska vi göra uteslutningsmetoden och gå igenom alla för att sålla bort de som inte stämmer och sedan förhoppningsvis landa på en eller två diagnoser som stämmer bättre än de andra. Min psykolog har även påmint min läkare som kommer tillbaks från semestern nästa vecka, att han ska skriva ett intyg så det kan skickas till kommunen angående det där boendet jag sökt till. Och Ulla, som min psykolog heter, sa att hon tror inte det är bra för mig om jag börjar skola eller söka jobb, för jag är inte tillräckligt bra för det. Och hon sa att det inte heller är bra att jag bor själv, utan att jag behöver ett boende med personal, så jag hoppas verkligen att det finns någon som flyttar från boendet så jag kan få komma dit, men sen är det ju redan kö och det är många andra som också behöver flytta dit, så det kan bli svårt.

Ulla skulle även prata med min läkare om en remiss till ögonkliniken, eftersom jag tycks ha fått sämre syn sen jag fick mina nya glasögon, och de är inte alls gamla. Hon sa att det är nog bäst att ett proffs tar en kik på dem, och det är väl bra om man kommer fram till något vettigt.
Hon berättade även lite mer vad stresskänslig innebär, och det är i regel att om minsta lilla blir stört, som exempelvis dåligt med sömn, som det ofta blir, så rubbas hela min värld. Samma sak som om jag skulle äta dåligt, eller inte få tillräckligt med energi från annat håll, som motion och frisk luft. Det innebär också att jag är mer känslig än andra, vilket jag redan vet att jag är för jag tar illa upp för allt verkligen.

Pratade även om varför jag inte kan ta emot komplimanger och diverse olika saker. Pratade i en och en halv timme idag, det var ett ganska långt samtal.
Nu ska jag försöka få tag på mamma igen, skulle höras av efter jag varit hos psykologen.

You might think I'm happy, but I'm not gonna be okay.