Denna månad tänker jag extra på er. 2009 försvann ni ur mitt liv, och det är det värsta jag varit med om. Jag kommer aldrig glömma de elva åren vi delade, alla knasiga saker ni gjorde och alla bus vi hittade på. Jag kommer aldrig glömma första gången jag såg er, klappade er och kände er mjuka babypäls. Jag var bara barnet när vi fick er. Hebbe var min, Abbe var min systers. Men de var båda mina pojkar. Mina älsklingar. Jag älskar er, då, nu och föralltid. Och jag gråter medan jag skriver detta. Ni var mina bästa och stundvis enda vänner. Tack för alla fina minnen. Jag saknar er. Kärlek.