Well, nu är det bekräftat att jag mår dåligt igen. Suck säger jag bara. Är så trött på detta! Tänker ofta på att skära men jag har bara ärrvävnad kvar på armarna och benen är inte samma sak tycker jag. Inte samma känsla, effekt. Så där sket det sig. Visst, det går att skära genom ärrvävnad men det tar jävla tid och det blir inga stora, gapande sår som dem jag är ute efter. Man hinner tröttna innan man kommer dit, so to speak. Jag har inget tålamod.

Det är inte så att jag vill dö, just nu i alla fall. Men jag känner hur det gror inom mig, en stark, svart massa av självhat och ångest. Den vill ut, och den behöver komma ut innan jag exploderar. Så jag ska finna ett annat sätt, har eventuellt funnit ett men det är lite för privat för att skrivas ner här, käre blogg.

Just nu lyssnar jag på Mando Diao, som jag laddat ner tack vare söta Emma! Hon påminde mig om dem, haha. Finns så många band jag gillar, gillat och kommer att gilla som jag behöver ha i min lilla musikmapp men som jag ibland inte ens vet existerar, eller som jag glömt bort. Man får vara på sin vakt hela tiden!

Blev mycket text nu, men så får det vara ibland. Nu ska jag publicera inlägget och efter det, kolla Tumblr. Pusshai.