Total disaster
Jag satt i sängen, drog fram rakbladet och skar på det enda stället på vänsterarmen som inte bara bestod utav ärrvävnad. Efter ett tag hör jag någon skratta. Efter ett tag inser jag att det är jag själv som skrattar.
Jag förstår först inte varför jag skrattar. Det tar ett tag, och jag höll samtidigt på att skära långa, vildsinta snitt. Sedan insåg jag att jag skrattade åt hur patetiskt allt är, hur otroligt ledsamt mitt liv är och att jag aldrig kommer må bra. Jag skrattade av hat. Självhat.
Fick mer ångest, försökte ringa mamma men ingen svarade. Ringde mobila teamet men det var upptaget. Vet inte varför jag ville ringa mobila teamet eller mamma, min instinkt sa att det är fel. Jag vill inte sy, jag vill inte ha kalla strålar under huden som bedövar, och stygn som tar bort sårens storhet. Jag vill ha mina sår ifred. Ändå ringde jag.
Tillslut kom jag fram till mobila teamet och de beslöt att besöka mig för att titta på skadorna. Blod över hela golven, överallt. Jag sjunk ihop till en hög och började storgråta över att låta Zelda se mig sånhär. Så svag, så vilsen. Så ensam.
Det räckte med en blick för att mobila teamet skulle besluta om att jag skulle sys. Vi åkte till NÄL, sjukhuset här i Trollhättan men de tog inte emot skador ovanför knäna. Mobila teamet kör inte till Uddevalla så jag fick åka sjuktaxi dit och tillbaka hem. 300kr totalt. Det svider i plånboken.
Nu är jag hemma och det känns otroligt skönt att vara det. Blev en jävla massa text men så får det vara ibland.
Har en ömmande arm att ta hand om nu. Hej då.
Blir så ledsen när jag läser sådant här och allt jag önskar är att jag kunde säga orden "det kommer att bli bra" och att du verkligen tror mig. Jag känner igen mig själv så mycket och tankarna börjar snurra. Du är så fin, och du är värd så mycket mer.
Emelie, jag tänker på dig jättemycket, jag lovar. Jag vet inte vad jag skriva, men jag blev ledsen när jag läste detta. Kan man skriva krya på dig? Nej, det låter fel. Men jag tänker på dig Emelie, det gör jag verkligen. <3
Blir så ledsen när jag läser din text, det gör verkligen ont i mig. Jag som själv har varit på samma ställe som du förstår precis vad du går igenom och ända sättet för dig att sluta skära är att vilja sluta. Det hjälper inte hur mycket någon bönar och be dig bara du kan ta tag i de hela.
Jag hoppas verkligen att du lyckas sluta en dag för när du väl hittar tillbaka till livet så kommer du se tillbaka och ångra all de åren du mådde dåligt, mer se de som ett slöseri då du kunde gjort så mycket mer roligare saker.
Om du vill får du gärna skriva till mig när du mår dåligt, antingen att du mailar [email protected] eller att du skriver på facebook. Ta hand om dig!
Vännen då "/♥
det gör verkligen ont i själen av att se dig må såhär dåligt!♥ Jag finns alltid här för dig om det är något! Vill att du ska veta det. Är så glad att jag har träffat dig♥
styrkekram! tänker på dig.
sv; Åh, tack Emelie, men jag kan inte hålla med dig. Hur är det med dig nu?
SV; Ja, du har helt rätt. Jag förstår verkligen inte hur folk kan säga att jag är fin eller söt, men däremot om folk säger att jag är ful håller jag med helt, för det är ju sant! Åh, önskar att jag kunde skicka massa lycka till dig och styrkekramar, jag har tänkt på dig hela dagen. "Så håll ditt huvud högt, för jag älskar allt du gör. Håll ditt huvud högt, det är allt man kan begära."
Inte gör det då något om du skriver mycket. KRAM!! Jag vet att du gillar sår, men jag är glad att du blev sydd ändå.
Ta hand om dig Emelie. snälla. <3
Du är bra. Så otroligt bra. Glöm aldrig det.
Tänker på dig! Ta hand om dig <3
du har överlevnadsinstinkten kvar. Det är bra, jävligt bra. det bevisar att du faktiskt vill leva innerst inne. Det är bra att du ringde, att du sökte hjälp. Det är en början, en start. och jag tror att du inser det själv att du faktiskt är på väg i rätt riktning. Men man faller tillbaka, det gör alla. Men det är i sånnahär lägen som du måste stå på dig och försöka ta dig ur den där skiten. Jag tror på dig, det gör jag verkligen. Du är så bra, så fin på alla sätt och vis och jag älskar dig mer än du någonsin kommer att förstå. Nu låter den här kommentaren bara helt flummig, men jag hoppas att du förstår vad jag menar. Jag tänker på dig, ständigt. Du är den bästa jag har, jag vill att du tar hand om dig. Jag vill att du inser att du är värd livet, och då ett bra liv. Att du tar dig upp från den här gropen som du är nergrävd i. Men det är bara du som kan göra det, det är du som måste vilja. Jag älskar dig. så jävla mycket min finaste. <3
TILLBAKA.
