Imorse blev jag väckt av att Angel slickade mig i ansiktet och trampade med klorna på min hals. Hon har sovit hos mig hela natten men hon är väldigt tyken mot Zelda, ska morra och fräsa rejält. Stackars Zelda har sovit under sängen på sin rosa kudde och jag tror inte hon fått äta så mycket heller för Angel sitter och äter nästan hela tiden, och när hon ska dricka tar hon ner hela tassen i vattenskålen och dricker dropparna från tassen.

Jag har i alla fall klippt Angels klor då de var sylvassa. Det gick bra, Zelda är däremot omöjlig att klippa klorna på men mamma var här och klippte dem i fredags.

Jag vet inte riktigt hur det ska gå, för Angel verkar vara rädd för Zelda och Zelda gör tappra försök till att få busa med Angel, men Angel ser busen som hot och fräser och morrar till svar. Jag hoppas de vänjer sig vid varandra och att de förstår att ingen av dem är farlig. De är fina i alla fall, mina små troll.

Alla bilder kommer från min Tumblr. Eftersom min blogg är rätt så bildfattig då jag inte har någon ork till fotografering så lånar jag några bilder från Tumblr sålänge :)

 

Det här är Angel. Hon blir min på söndag. Det ska bli så fint att få en kompis till Zelda och jag är så glad över att få en till kisse!

Dryga svar från Vänersborgs psykiatrihandläggare. "Chansen att du får flytta till ett psykiatriskt boende är väldigt liten" sa hon. Bara för att jag har boende stöd en gång i veckan och inte mer, då tycker hon inte jag är tillräckligt i behov av hjälp. Jag fattar inte vad boendestödet har med det hela att göra. Dem avgör ju inte hur jag mår eller vad för slags hjälp jag behöver. Dem kan ju inte göra något åt min depression, ångest och mitt självskadebeteende. Jävla idiot kommuner.

Jag blir så trött på socialtjänsten. De säger att de ska hjälpa mig med ett psykiatriskt boende, sedan idag när jag ringer för att min handläggare inte svarat på mitt mejl jag skickade för flera dagar sedan så säger hon att jag inte alls står i kö, för intyget från min äckel-läkare inte är tillräckligt. Jag förstår inte, bara för att min läkare fått för sig att det handlar om att bo där livet ut behöver han ju inte skriva dåliga intyg för det när jag själv samt min psykolog och min kontakt inom vanliga öppenvården beslutat att jag behöver det.
Hon på bistånd, Kristina, sa att om läkarintyget är tillräckligt bra så kanske det blir bättre, men hon sa ändå att jag får räkna med några års väntetid. Därför ska jag ringa till Vänersborgs kommun och prata med dem om boenden där, för det måste ju finnas något slags hopp. Men just nu ser det mörkt ut. Jag hatar psykiatrin, den ställer bara till med problem för mig.

Idag har jag varit på sånt otroligt städhumör så jag har städat ur badrumsskåpet, skåpet under vasken och dammsugit och gjort i ordning på köksbordet och hyllorna. Ändå ser det inte rent ut, så jag får väl se om det håller i sig tills imorgon så jag får göra om det. Ibland älskar jag att städa, det kan vara riktigt roligt, lite som magi när det går från smutsigt till rent sådär genom bara lite skrubb.

Agria ringde förut, då Kattjouren hade ringt dem och bett dem ringa upp mig. Så nu är Angel försäkrad, men det fattas fortfarande transport. Jag kollar med jämna mellanrum in på Kattjourens Facebook för att se ifall någon skrivit att den kan köra, men ingen har hittils. Folk har delat och det känns bra i all fall. Jag hoppas det finns någon som kan tänkas köra pluttan hit.

Nu väntar medicin i mörkret. Klockan är tio i åtta och det är mörkt redan i september. Vart är årstiderna påväg?

En av de helsvarta kattungarna heter Esmeralda, och jag har tingat henne. Jag ska få hemskickat adoptionspapper att skriva under och sedan ska det fixas med transport från Skåne och hela vägen till Trollhättan. Jag hoppas innerligt att det finns människor där ute som kan transportera sötungen, så att jag faktiskt kan adoptera henne. Blir hon min ska jag döpa om henne till Angel, då det namnet på en helsvart katt alltid varit min dröm. Jag tror Zelda kommer må bra utav en kattkompis och jag håller nu tummarna att det hela går vägen!

Laddar ner Mysteriet På Greveholm, ser fram emot tvåan och känner att jag är glad som faktiskt fick se den här julkalendern när den sändes 1996. Det är min absoluta favorit av alla julkalendrar jag sett, och det ska bli mysigt att få se på den igen.
Jag hoppas tvåan är lika bra eller i alla fall någorlunda. Ser ni fram emot Mysteriet på Greveholm 2? :)

Framsteg hos psykologen igår. Vi ska börja med det konkreta, ta tag i resten sen. Det första vi ska göra är att hitta ett boende, det andra är att hitta medicin som fungerar för mig, eftersom mina mediciner aldrig fungerat.
Vi ska se om man kan söka boende i närliggande kommuner, om det nu inte kan bli det boendet i centrum. Men med tanke på vad hon från bistånd sa när hon ringde så verkar det som chansen att få komma in där är otroligt liten. Två år, minst, sa hon.
Och Ulla sa att hon höll med mig, två år är en evighet och vi måste få ordning på ett boende så fort som möjligt. Vi väntar fortfarande på att BUP ska skicka alla testresultat från utredningen jag gjorde där, de har fortfarande inte gjort det så Ulla skulle be sekreteraren ringa dem och fråga vad som tar sån tid. Det är flera veckor sedan vi skickade in att vi ville ha pappren, men allt tar sån jävla tid i detta samhälle.

Jag ska förmodligen även förflyttas till psykosmottagningen helt. Ulla tror jag kan få bättre hjälp där än på vanliga öppenpsykiatriska mottagningen. Hon sa att jag nog märkt att det tar dubbelt så lång tid för dem på vanliga mottagningen att göra något som de på psykosmottagningen också skulle kunna göra. Det stämmer.

 

Jag fick hem en kopia på mitt nya sjukintyg igår. Återigen har min läkare skickat det till Försäkringskassan och inte soc som det ska skickas till. Blev så förbannad att jag skrek och mamma tittade på mig, men även hon tycker illa om läkaren så hon sa att det är nog bäst hon håller sig undan honom, annars kan det sluta illa.
I sjukintyget står det saker som dessutom inte stämmer. Det står att jag går i psykoterapi, vilket jag inte gör. Jag går endast psykologutredning. Det borde han veta, men det gör han uppenbarligen inte. De har ingen koll på någonting i psykiatrin. Ingen koll alls.

Sakta men säkert börjar jag tycka mer om Ulla. Trots att hon fortfarande förnekar att hon kallat mig kroniker så verkar hon ändå försöka ge mig någon slags hjälp. Hon beräknade att det lär ta omkring en månad innan vi kan komma fram till en slutgiltig diagnos. Det hela hänger först och främst på pappren från BUP, men även en sammanfattning av de test jag fått göra hos Ulla. Vi ska gå igenom punktlistor och sen när allt sådant är gjort ska hon skriva en sammanfattning och efter det är vi klara med utredningen. Det ska bli intressant att se vad vi kommer fram till. Det ska bli skönt att slippa dessa utredningar, då detta är min tredje. Vi får vänta den där månaden och se. Det ska bara bli så himla skönt att få det gjort.

Många muggar rabarber/vanilj te stundar. När man druckit Yellow Label i två dagar så längtar man efter te som faktiskt är gott.